Få saker är så störande som help desks, men efter några omgångar med tv-licensfolk och annat skoj börjar jag inse att de brittiska tar priset. Eftersom vår resa tillbaka till Lilla Landet Lagom avgår på en lördag måste vi flytta ut på fredagen innan. Jag och Maria ska flyga så pass tidigt på lördagsmorgonen att vi bestämt oss för att övernatta på ett hotell mitt emot Glasgow Airport. Lika dyrt som att sova i staden och vi behöver bara gå tvärs över gatan på morgonen. Win, tänkte vi och i fredags satte vi oss ner för att göra en bokning. Tji fick vi. Det var inte alls någon win, för efter att jag uppgivit namn (var rätt sugen på att ange titeln Master, men lät bli), adress och kontonummer dök ett felmeddelande upp. Det hade uppståt ett problem med vår bokning och vi ombads kontakta deras help desk. Efter en helg med genomgång av de flesta av Buchanan Galleries affärer, utgång och lite plugg tog jag alltså tag i saken alldeles nyss. Om det gäller det här tryck 1 ... Tja, ni vet hur det fungerar, ingen av alternativen tycks stämma men med lite gissande får man tillslut prata med en människa. Tyvärr pratar de fort, det surrar på linjen och de kan inte riktigt hjälpa. Att jag heter Tjernström underlättar ju inte. "Sorry, I didn't get your last name." Nej, tacka fan för det. Efter lite stavande och kollande resulterade det hela i att han skulle ringa upp mig, om en obestämd tid, eftersom systemet krånglade. Det tog 12 minuter, jag är lika lite hjälpt nu som innan och (förutsatt att jag sa rätt nummer och att han fattade vad jag sa) han ringer mig sedan. Känns som en blandning av vårdcentralen, telia och ett inte helt lyckat ragg. Håll en tumme för att han ringer upp, och för att jag fattar vad människan säger. Som sagt, svenska help desk släng er i väggen.