Dagens krokimodell var en man. Visst har jag sagt förut att jag vill måla av en man, men just idag var jag ganska trött och fnissig så jag fick samla mig en aning innan jag kunde börja fundera på skuggor och proportioner. Dock spännande att måla av en annan kroppsform (ja, ni vet ju själva det där med fysiska skillnader på kvinnor och män). Dagens glada nyhet är dock att I am makeing progress, enligt vår lärare. Tja, annat kan man väl inte säga. Jag har ju faktiskt slutat rita underbenen hälften så långa som de egentligen ska vara. Att sluta måla neurosedymänniskor när jag ser en normalskapt modell är ju helt klart ett framsteg. Bildbevis kommer när jag orkat fixera kolet.

Eftermiddagens föreläsning om mobilapplikationer ledde mest till att jag blev sugen på att skaffa mig en ny mobil. Det faktum att min mobil slog av sig själv cirka 5 gånger på ett dygn när jag var hemma i Sverige senast talar ju för att det är dags. Dock är frågan om iPhone verkligen är i min prisklass. Grymt sugen är jag i alla fall ... men det kanske går över när förnuftet slår till.

I övrigt fick vi också svaret på varför skolans internet är så segt att man kan känna hur man åldras medan en hemsida laddas. All trafik som laddas ner till skolans server i Ayr måste ta vägen till Campus Paisleys server och tillbaka, cirka 28 miles. Inte heller handlar det om fiberoptik utan koppartråd. Vi misstänker också att Paisleys server drivs av en gammal hamster. För er som inte hängde med på det där (knappt jag själv gör) så går det så pass långsamt att man glömmer bort varför man gick in på en sida innan den har laddats klart. Inte heller får man ansluta med sin egen dator till skolans nät, för den kan ju ha virus. Personligen tror jag att det är precis vad de behöver, lite virus. Det kan ju inte bli sämre. Hur som helst, så fungerar brittisk IT-säkerhet. Personligen föredrar jag den svenska, något mindre tillkrånglade, versionen där internet faktiskt går att använda.

Efter nakna män, underliga internetregler och en seg bussresa tillbaka till Glasgow kände jag och Maria att den här kvällen behövde lite kaka, och lite choklad. En stunds googlande resulterade i beslutet att baka bannankladdkaka. Som den 5-åring, fångad i en vuxen kropp, jag är slickade jag först noga ur smetskålen innan jag slog mig ner för att avnjuta en irish coffee i väntan på att kakan skulle bli klar. Nu är både kakan och kaffet borta och jag är mätt och nöjd. Sakta men säkert börjar vi behärska både vår spis och de brittiska råvaruutbudet. Seger!

Nu ska jag surfa slut på internet innan jag nattar för kvällen.

Tjopp!