Kollektivet Norman tar form
Så var vi inflyttade då, och steg för steg börjar vi förstå oss på hur saker och ting egentligen fungerar i Skottland. Alla uttag måste till exempel slås på individuellt, det sitter helt enkelt en strömbrytare bredvid varje, varför vet jag inte. (På tal om eluttag har jag nu en adapter som passar till min dator och skarvsladd också, vi fick leta en hel del men nu är det ordnat, woho!) Vidare har spisen en egen strömbrytare, och fläkten, den senare är en historia för sig. Dessutom har vi en gasspis. Jag har inte riktigt kommit på om den är effektivare än elspisarna i Sverige, eller om det bara är för att vi köpt billigast möjliga kastruller som det kokar så fort, vilket som är det rätt nice.
Det kanske låter som att det skulle vara lätt att dra rullväskor i nerförsbacke,
det är det inte!
Gårdagen blev rätt intensiv. När vi väl fått nycklar till lägenheten insåg vi att det enda som fanns i den var möbler, några glas och lite köksapparater. Alltså blev det till att börja skriva listor; täcken, tallrikar, bestick, tvättmedel, matlagningsredskap och inte minst mat. Sedan gav vi oss ut på stan. I vår jakt på täcken och kuddar upptäckte vi lösningen på det mesta: Watt Brothers. Det är lite som Chlaes Olsson, ett ställe som säljer det mesta helt enkelt. Förutom täcken gick vi också därifrån med ett knivsett, köks- och badrumsrengöring och ett sett med kastruller och stekpannor. När detta var hemsläpat blev det dags för tagning två, ner på staden och vandra mellan diverse Pound-affärer (Poun-Mart, Pound-Shop, Pound-nått annat) i jakt på billigast möjliga av det mesta. Ganska snart insåg vi att vi inte skulle orka laga vår planerade inflyttningsmiddag; tapas, utan att det skulle få bli take away ännu en gång. Vi minimerade därför våra gemensamma matplaner till en ost och vinkväll, för att fira vår inflytt i Kollektivet Norman. Dock kunde jag och Maria inte motstå frestelsen att gå bort till West End och Grassroots, en liten affär med en massa organiskt odlad och rättvisemärkt mat. Helt ärligt vill jag nog köpa hela stället, men igår nöjde vi oss med att inhandla frukostsaker. Äntligen yoghurt, müsli och eget te med honung i!
Det föll på min och Marias lott att inskaffa ost, så när vi kom hem från West End traskade vi till Sainsburys för att uträtta vårt kall. På vägen hem köpte vi också lite middag och med nylagad pasta och ost vandrar vi sedan Sauchiehall Street fram, nöjda och inställda på lugn och vin. Riktigt så blev det dock inte. När vi närmar oss vårt hem inser vi att folk strömmar ut från puben/restaurangen under oss. Inte direkt ett normalt beteende klockan 19 en lördagskväll. Anledningen till beteendet blev dock tämligen snart uppenbar, brandlarmet gick, så också i vår del av huset. Det blev alltså till att vänta medan ett antal brandmän kollade igenom byggnaden, inget brann. Dock konstaterade jag och Maria att våra planer på att undersöka om våra brandvarnare fungerade nu blev överflödiga.
Vissa går runt och presenterar sig för sina grannar när de flyttar in,
andra väntar på att brandlarmet ska gå för att få se vilka som bor i samma hus.
När det sedan blev dags för ost och vin stötte vi på nästa problem; vi fick inte igång fläkten när vi skulle steka halloumi. Det faktum att vi har en gasspis och nyligen gjorda erfarenhet av brandlarm gjorde att vi fortfarande har en färdigskivad halloumi i kylen. Tre timmar senare, när vi flyttat oss från köksbordet till soffan tittar jag upp mot taket i köket och inser att ovanför skåpen vid spisen sitter ännu en av de fördömda strömbrytarna. När den väl var i läge ON fungerade givetvis fläkten. Nu har vi bara rautern (just nu snor jag internet från någon okänd människa som inte satt lösenord på sitt nätverk) och lampan i duschrummet kvar att överlista.
Det är jättelätt att göra whiskey tjejigt, sorry grabbar ;P
Dagen idag har gått åt till att handla mer, både nödvändigheter som mat och förvaringslådor och fluff som ljus och dekorationer. Jag har sakta fått lägga min önskan om murriga höstfärger åt sidan då mitt rum har rosa heltäckningsmatta (är inte så illa som det låter) och mina lakan är ljusblå. Därför har jag köpt rosa dekorationsbollar och vita ljus. Jakten på myspys fortsätter en annan dag, nu börjar det luta åt middag.
Fluff och myspys är viktigt, och för bara £2 styck är det helt okej att
köpa bollar i rent dekorativt syfte.
Mattan som jag försöker att matcha mina dekorationer med...
Den ser inte fullt så illa ut i verkligheten... men det är nära.
För att inte tala om gardinerna, de är helt enkelt inte fina.
Vet faktiskt inte om jag vill matcha något med dem!
Men jag har en ganska piffig tandborstmugg i alla fall
Säga vad man säga vill om britternas stil och smak, men deras rosa band är lite coola.
Skål!
Uppdate: Sitter och snyltar på ett öppet nätverk och uppdaterar ovanstående inlägg med bilder. Kan meddela att Jessica gick bet i sina andsträngningar, något är fel med vårt internet. Imorgon blir det till att ringa Tipu Ali.
Det kanske låter som att det skulle vara lätt att dra rullväskor i nerförsbacke,
det är det inte!
Gårdagen blev rätt intensiv. När vi väl fått nycklar till lägenheten insåg vi att det enda som fanns i den var möbler, några glas och lite köksapparater. Alltså blev det till att börja skriva listor; täcken, tallrikar, bestick, tvättmedel, matlagningsredskap och inte minst mat. Sedan gav vi oss ut på stan. I vår jakt på täcken och kuddar upptäckte vi lösningen på det mesta: Watt Brothers. Det är lite som Chlaes Olsson, ett ställe som säljer det mesta helt enkelt. Förutom täcken gick vi också därifrån med ett knivsett, köks- och badrumsrengöring och ett sett med kastruller och stekpannor. När detta var hemsläpat blev det dags för tagning två, ner på staden och vandra mellan diverse Pound-affärer (Poun-Mart, Pound-Shop, Pound-nått annat) i jakt på billigast möjliga av det mesta. Ganska snart insåg vi att vi inte skulle orka laga vår planerade inflyttningsmiddag; tapas, utan att det skulle få bli take away ännu en gång. Vi minimerade därför våra gemensamma matplaner till en ost och vinkväll, för att fira vår inflytt i Kollektivet Norman. Dock kunde jag och Maria inte motstå frestelsen att gå bort till West End och Grassroots, en liten affär med en massa organiskt odlad och rättvisemärkt mat. Helt ärligt vill jag nog köpa hela stället, men igår nöjde vi oss med att inhandla frukostsaker. Äntligen yoghurt, müsli och eget te med honung i!
Min frukost de senaste 10 dagarna, så att ni kan jämföra lite.
Det föll på min och Marias lott att inskaffa ost, så när vi kom hem från West End traskade vi till Sainsburys för att uträtta vårt kall. På vägen hem köpte vi också lite middag och med nylagad pasta och ost vandrar vi sedan Sauchiehall Street fram, nöjda och inställda på lugn och vin. Riktigt så blev det dock inte. När vi närmar oss vårt hem inser vi att folk strömmar ut från puben/restaurangen under oss. Inte direkt ett normalt beteende klockan 19 en lördagskväll. Anledningen till beteendet blev dock tämligen snart uppenbar, brandlarmet gick, så också i vår del av huset. Det blev alltså till att vänta medan ett antal brandmän kollade igenom byggnaden, inget brann. Dock konstaterade jag och Maria att våra planer på att undersöka om våra brandvarnare fungerade nu blev överflödiga.
Vissa går runt och presenterar sig för sina grannar när de flyttar in,
andra väntar på att brandlarmet ska gå för att få se vilka som bor i samma hus.
När det sedan blev dags för ost och vin stötte vi på nästa problem; vi fick inte igång fläkten när vi skulle steka halloumi. Det faktum att vi har en gasspis och nyligen gjorda erfarenhet av brandlarm gjorde att vi fortfarande har en färdigskivad halloumi i kylen. Tre timmar senare, när vi flyttat oss från köksbordet till soffan tittar jag upp mot taket i köket och inser att ovanför skåpen vid spisen sitter ännu en av de fördömda strömbrytarna. När den väl var i läge ON fungerade givetvis fläkten. Nu har vi bara rautern (just nu snor jag internet från någon okänd människa som inte satt lösenord på sitt nätverk) och lampan i duschrummet kvar att överlista.
Det är jättelätt att göra whiskey tjejigt, sorry grabbar ;P
Dagen idag har gått åt till att handla mer, både nödvändigheter som mat och förvaringslådor och fluff som ljus och dekorationer. Jag har sakta fått lägga min önskan om murriga höstfärger åt sidan då mitt rum har rosa heltäckningsmatta (är inte så illa som det låter) och mina lakan är ljusblå. Därför har jag köpt rosa dekorationsbollar och vita ljus. Jakten på myspys fortsätter en annan dag, nu börjar det luta åt middag.
Fluff och myspys är viktigt, och för bara £2 styck är det helt okej att
köpa bollar i rent dekorativt syfte.
Mattan som jag försöker att matcha mina dekorationer med...
Den ser inte fullt så illa ut i verkligheten... men det är nära.
För att inte tala om gardinerna, de är helt enkelt inte fina.
Vet faktiskt inte om jag vill matcha något med dem!
Men jag har en ganska piffig tandborstmugg i alla fall
Säga vad man säga vill om britternas stil och smak, men deras rosa band är lite coola.
Håll nu en tumme för att Jessicas ansträngningar med vår router ger frukt så att vi slipper ringa vår indisk/skottska internetsupport!
Skål!
Uppdate: Sitter och snyltar på ett öppet nätverk och uppdaterar ovanstående inlägg med bilder. Kan meddela att Jessica gick bet i sina andsträngningar, något är fel med vårt internet. Imorgon blir det till att ringa Tipu Ali.
Kommentarer
Trackback
