Did anyone press the button?
Tänkte att jag skulle ge er en dags bloggvila, och vad passade bättre än att kombinera det den dag då jag själv gjorde så gott som inget. Men, I'm back! Så lätt slipper ni inte undan. Och, bara för att ni inte ska tro att jag slöat till mig fullständigt så kan jag meddela att jag faktiskt tränade igår, sen slöade jag!
Idag däremot har jag mot förmodan och odds hittat ett par stövlar. Det där med skor är inte alls lätt. Jag är förmodligen en av mycket få kvinnor som tycker så, men det står jag för. Nu har jag i alla fall lagt beslag på ett par svarta stövlar för hanterbara £45. Därefter blev det lite födelsedagsfika med fröken Johansson som blev lite äldre idag (det är ohyfsat att avslöja en dams ålder).
Födelsedagsbarnet med en redig brownie och varm choklad
Idag däremot har jag mot förmodan och odds hittat ett par stövlar. Det där med skor är inte alls lätt. Jag är förmodligen en av mycket få kvinnor som tycker så, men det står jag för. Nu har jag i alla fall lagt beslag på ett par svarta stövlar för hanterbara £45. Därefter blev det lite födelsedagsfika med fröken Johansson som blev lite äldre idag (det är ohyfsat att avslöja en dams ålder).
Födelsedagsbarnet med en redig brownie och varm choklad
Vi passade på att kika in på ett rart ställe som vi går förbi så gott som varje dag. Muffinsen i skyltfönstret är såå söta, massor med glasyr och morotskakor med små morötter på. Mycket humana priser också, nästan billigare än att göra själv. Helt klart godkänt.
Det var lite av en utmaning att äta den.
Det var lite av en utmaning att äta den.
Ikväll passade vi också på att göra slag i saken och gå på bio. CineWorld, en flera våningar hög byggnad med snacksshop på varje våning, fick ikväll ge oss The Soloist för ringa £4.90. Studentrabatt såklart. Kan man göra annat än att gilla de. I övrigt var filmen väl värd att se också. Journalist möter hemlös, föredetta Julliardelev med psykiska problem, men vad är egentligen ett bra liv och hur räddar man en annan människa?
CandyKing har hittat sig till imperiet också. Gött, sa vi.
CandyKing har hittat sig till imperiet också. Gött, sa vi.
På väg hem valde vi att ta hissen istället för de många rulltrapporna. Inget konstigt med det. Vi klämde in oss en hel hög med människor i en liten hiss tillsammans med en man som kom från en högre våning. En våning längre ner klev nämnda man av och dörrarna gick igen. Sen var det inte mer med det. Verkligen. Vi stod där och noterade hur hissen inte rörde sig, tills jag inte kunde låta bli att fråga: Did anyone press the button? Det tog inte lång tid (faktiskt så lång tid som det tar för mannen som står framför knappanelen att vända sig om) att inse att svaret var nej, ingen hade tryckt på knappen. Ibland är det för lätt.
Nu är det dags för mig att krama kudden, för imorgon ska vi till Ayr igen. Denna gång för att lyssna till en konstnär vars namn jag för mitt liv inte kommer på just nu (vilket inte är så bra för jag borde kolla in hennes verk innan imorgon). Kul ska det bli i alla fall.
Natti natt!
Nu är det dags för mig att krama kudden, för imorgon ska vi till Ayr igen. Denna gång för att lyssna till en konstnär vars namn jag för mitt liv inte kommer på just nu (vilket inte är så bra för jag borde kolla in hennes verk innan imorgon). Kul ska det bli i alla fall.
Natti natt!
Kommentarer
Trackback
