Idag gjorde jag och Jessica ett försök till på det där med att baka lussekatter. Efter tips från mor om att blanda torrjästen i mjölet istället för i degvätskan kände vi oss lite kaxigare. Dock blev resultatet inte mycket bättre denna gång. Rackarns, jag som till och med mosade saffranet, eftersom de saffran de har här inte alls är lika finfördelat som det vi har hemma. Resultatet blev ändå inte som önskat. Lite kan degen ha jäst, och lite mindre torra blev bullarna. Degen lät också lite underligt där ett tag. Men förutom det, same, same. Om detta beror på att vi trotts allt hade för sval degvätska, eller det glutenfria mjölet, eller att vi helt enkelt är inkompetenta låter jag vara osagt. Nu har vi några bullar till i alla fall. Dessutom fick vi ju en anledning att dricka lite glögg och äta pepparkakor.

Trevlig 1a advent på er!

Idag har det julbakats i kollektivet. Eftersom Sanna och Maria åker hem en vecka på torsdag passar vi på att julbaka lite redan idag. Jessica fraktade saffran och nejlikor med sig när hon var hemma och hälsade på. Så idag har vi skapat lussekatter, julgodis och apelsiner med nejlikor i.


Dessutom har vi klätt den lilla granen som Sanna och Jessica inhandlade på IKEA förra veckan. Julgodiset, bestående av ett lager mörk choklad, ett lager vit choklad och krossade polkagrisar smakar minst sagt mums.



Däremot väntar vi ännu med spänning på lussekatterna. Eftersom färsk jäst inte fanns att tillgå fick vi baka med torrjäst, men trotts assistans från mor har degen inte jäst. Vi har definierat de möjliga orsakerna till två, antingen har vi dödat jästen, eller så har det med det glutenfria mjölet att göra. Hur som helst står de små skapelserna nu i ugnen och förhoppningsvis tar de snart färg så att vi kan avnjuta dem med lite glögg och pepparkakor.

Efter att ha gått förbi dem minst en gång om dagen slog jag idag till. Jag köpte de prickiga tofflorna. De är ju faktiskt till förmån för bröstcancerforskningen, och till förmån för mig, för mina fötter känner sig väldigt varma och fluffiga.

Att glömma paraplyet hemma när man bor i Glasgow: Orutin. Att komma till busstationen och inse att bussen man tänkt ta antingen inte går eller har gått från en annan hållplats: Oflyt. Att komma en halvtimme sent till Ayr och ta en taxi till skolan: Glassigt. Okej, så glassigt var det inte. Vi var helt enkelt sena och visste redan att en taxiresa från busstationen i Ayr och till Campus inte kostar alltför mycket. I slutänden betalade vi inte heller mer än £1 var, så vi blev ju inte direkt skinnade. Men det kändes lite glassigt att glida in framför den slitna byggnaden som är UWS huvudbyggnad i Ayr i en taxi. Det är skillnad på studenter och studenter.

Eftersom dagen som gått inte direkt bjudit på några spännande äventyr tänkte jag visa er lite av vårt hem..

Tänkte att jag skulle ge er en dags bloggvila, och vad passade bättre än att kombinera det den dag då jag själv gjorde så gott som inget. Men, I'm back! Så lätt slipper ni inte undan. Och, bara för att ni inte ska tro att jag slöat till mig fullständigt så kan jag meddela att jag faktiskt tränade igår, sen slöade jag!

Idag däremot har jag mot förmodan och odds hittat ett par stövlar. Det där med skor är inte alls lätt. Jag är förmodligen en av mycket få kvinnor som tycker så, men det står jag för. Nu har jag i alla fall lagt beslag på ett par svarta stövlar för hanterbara £45. Därefter blev det lite födelsedagsfika med fröken Johansson som blev lite äldre idag (det är ohyfsat att avslöja en dams ålder).

Eftersom det trots allt var fredag igår lyxade vi till det lite. Tapas och vin istället för kinamat och vatten, vi lär göra om det. Gott som tusan var det, och mycket mat blev det.

Sedan drog vi vidare för att hitta oss ett ställe att ta en eftermaten-drink på. Lättare sagt än gjort. Pubar finns det ju en hel del, men det var inte riktigt vad vi var ute efter, detsamma gällde klubbar. Efter en hel massa vandrande och kikande genom fönster hittade vi tillslut ett ställe som såg helt okej ut. Det var det också. Skylten på dörren talade om mojito så vi klev in och Sanna beställde. En mycket brydd bartender försökte ge oss vad vi ville ha. Han hade helt klart aldrig gjort en mojito förut. Mycket eftertänksamt doserade han ingredienserna och muddlade gång på gång, tillsatte rom, en aning mer mynta, lime... kanske en klyfta tilll? pressade limeklyftorna, muddlade, i med mineralvattnet och toppade omsorgsfullt med krossad is. Jag tror att vi väntade i tio minuter, om inte mer, på detta mästerverk. Men med tanke på priset, £4.5, och all den kärlek som bartendern la ner på den, kan det hända att det var den bästa mojiton ever.


I övrigt skulle lite shopping vara på sin plats. Det har visat sig att min fina adapter har en konstig plastkant som gör att jag inte kan trycka in min datorkontakt i den (och vi vet ju alla hur internetberoende jag är), ett paraply skulle inte heller vara fel, det pissregnar ute, och så klart lite random saker som man bara nästan behöver. Men på grund av sagda pissregn sitter vi istället i matrummet på vårt B&B och surfar (det är bara där vi har internet), dessutom är vi lagom sega efter tre dagars härjande hit och dit. Kollar lite smått på möjligheterna att se Loch Ness och the Highlands imorgon, vädret verkar lovande, vi får se hur det går.

Jag kan också meddela att mina rumskamraters syn på livet här i Skottland finns på www.hejskottland.blogg.se. Är jag mobbad, undrar ni kanske? Nejdå, jag hade bara precis lyckats förstå något av css-en (koden för webbstyleing) här på blogg.se när de andra föreslog en gemensam blogg. Men jag kände helt enkelt att eftersom begreppet "kill your darlings" kommer att följa mig genom mitt yrkesverksamma liv kan jag passa på att inte döda den här darlingen. Sen att det ser lagom gräsligt ut just nu, det är en annan sak. Jag ska lista ut hur det funkar, jag lovar =)

Nu kanske jag ska ta och göra något annat än att blogga och äta choklad, jag är ju trotts allt i Glasgow.

Puss!