Är man i ett annat land gäller det ju att passa på att prova nya saker. Nu är ju saker här inte sådär fasligt annorlunda jämfört med hemma, men lite skillnader finns det ju. Så bättre sent än aldrig. Härom veckan ramlade jag på lite tips om var det finns bra whiskybarer, så i lördags bestämde jag och Maria oss för att göra slag i saken. När vi kollade upp var de låg insåg vi också att en av dem hade någon slags stand up comedy event på lördagar. Alltså bestämde vi oss för att traska iväg till West End och Uisge Beatha (som för övrigt också är vad whisky heter på keltisk gäliska, livets vatten). Väl där handlade vi på oss lite gott och slog oss ner för att få se vad som är roligt om man är skotte. Dessutom hittade vi något så förträffligt som den gamla favoriten Innis & Gunn på Rum Cask. Tyvärr kom skönheten endast i begränsad upplaga, så att få tag i den från Sverige lär vara svårt. Ni missar något kan jag lova!

Tydligen är det obligatoriskt att inspireras av andra konstnärer. Inte direkt något vi funderat på så mycket innan, men nu börjar kraven komma från höger och vänster att vi ska visa vilka vi inspireras av och vad som inspirerar oss hos dem. Så jag och Maria traskade bort till Kelvingrove Art Gallery & Museum för att kolla lite på konst och se om vi blev inspirerade. Jag vet egentligen inte om vi blev sådär rasande inspirerade, men vi hittade en massa trevligt att fota. För så fort man traskat till andra sidan av M8 (den stora motorvägen som skiljer City Center från West End) så blir det genast lugnare, trevligare och lite mer brittiskt. På väg hem från museet beslöt vi oss för att gå igenom Kelvingrove Park. Där hittade vi en massa löv och annat roligt att fota, för visst är det lite höst i Glasgow med. Om än inte lika kall som den hos er ;P

Vi hade en inte speciellt händelserik dag planerad idag. Lite träning och en sväng ner mot staden för att uträtta ärenden och klappa på nya MacBook. På väg ner för Buchanan Street möter oss en uppenbarelse: En ny butik. Inte nog med att de har lite coola prylar och kuliga saker, i ett hörn säljs glass. Glass som såg minst sagt smaskig ut. Svaret på er fråga, nej, vi kunde inte låta bli. Speciellt inte när tjejen bakom glassdisken erbjöd oss att smaka lite på valfri sort. Kan meddela att snickers smakade just snickers, gott. Så när vi satt på deras övervåning och smaskade på varsin bägare glass (choklad och Ferrero Rocher för mig) kunde vi konstatera att vi kommer att återvända. Det hela försämrades inte heller direkt av att en kille med gitarr och högtalare stod på gatan mitt emot och sjöng. Hans vackra stämma lät nästan som om han stod bakom oss och uppträdde. Mysigt och smaskigt. Dessutom kunde jag på väg därifrån konstatera att killen var söt också. Högsta betyg på den upplevelsen med andra ord.

Nu ska jag äta morotspaj med fetaost, som, precis som allt annat man lagar här, lär smaka nästan som hemma, men inte riktigt.

Fridens!

Passade på att ta en riktigt slö sovmorgon idag, låg kvar under mitt fluffiga täcke så länge jag hade samvete till. Sedan bestämde vi oss för att utforska Barras Market på andra sidan staden. Eftersom den står omnämnd i Jessicas eminenta skottlandsguide tänkte vi att den måste ju vara toppen, här ska fyndas. En promenad genom hela staden gjorde oss dock mest besvikna. Visst fanns där en hög med stånd som sålde diverse standardsaker och ett stort garage fyllt med second hand, men efter max femton minuter var vi på väg därifrån igen. Selånger kickar Barras ass!

I Sverige ägnas en månad varje år åt ett visst rosa band. Här i Storbritannien verkar kampen vara mer konstant, och innovativ. Eftersom vi inte varit här så länge, och inte heller har någon TV har jag ingen aning om huruvida de har samma mängd av TV-galor med tillhörande insamlingar här. Dock har jag insett att de faktiskt har vad man skulle kunna kalla ett utbud av rosa band. Förutom det i tidigare inlägg finns det mer klassiska rosa band, band i rosa kamofalge, och rosa band med stenar i. Men britterna ger sig inte där, nej här säljs också filofaxer, väskor och badankor, just det syster, badankor. Bara ett kvarter ifrån vår lägenhet ligger en liten butik som säljer en del av ovan nämnda, men också secondhand kläder, filmer och böcker till förmån för bröstcancerforskningen. För egen del är jag lite sugen på att inhandla ett par rosa duntofflor med vita prickar. Skulle helt enkelt vilja kalla det ett lite mer inbjudande och coolare sätt att stödja forskningen på. Kanske är jag lite för förtjust i shopping, men för mig känns "Shop to beat cancer" bättre än att sitta och glo på 4ans uppstyltade galor. Eller är det bara jag?


Dagen idag har för övrigt gjort pluskan lite tunnare, inte bara för att jag har shoppat, utan för att det var dags att betala hyran. Att betala hyran kan ju tyckas som en smal sak, men det är det inte riktigt när man bor i ett land och har sitt bankkonto i ett annat. Vi har därför kommit fram till att det lättaste sättet är att betala hyran kontant. Hyresvärden vill att vi ska betala vid två tillfällen under den tid vi bor här, och det första inföll alltså idag. Hur mycket ville då hyresvädren ha av oss? Jo £487.50 var. Det låter ju inte så mycket när man säger det, men när man tänker efter handlar det om cirka 5000 svenska små kronor. Som tur är ligger det en bankomat utanför bankkontoret så vi behövde inte vandra omkring med förmögenheten länge. Dock fick man inte ta ut mer än £400 åt gången i bankomaten, alltså fick vi först ta ut £400 och sedan £90 till. Killen som stod bakom oss när vi tog ut pengarna måste nog ha undrat varför fyra tjejer blockerade båda bankomaterna genom att ta ut mer pengar än de fick plats med i plånboken. När vi väl fått våra pengar traskade vi in på banken, och stötte genast på nästa problem: ingen av oss kom på vad insättning egentligen hette på engelska. We want to pay our rent, in cash, fungerade dock prima, och för en stund såg allt ut att lösa sig. Tills killen bakom disken konstaterade att det fattades £100. Vi såg förvirrat på varandra tills Maria konstaterade att hon åter igen blandat ihop värdet på valutorna. Även om en £10-sedel är värd cirka 100 sek så accepterar inte britterna den när de ber om £100. Lätt hänt, och lika roligt varje gång.