Ibland hinner man med mycket på en dag, ibland sitter man bara på flygplan, men man kan bli trött ändå. Det kan ju i och för sig ha något att göra med att vi gick genom hela Arlanda bland det första vi gjorde. Varför, kanske ni undrar? Jo, för att hitta British Airways kontor, eftersom Jessicas flyg från Ängelholm blivit inställt och hon i halv (eller hel) panik blivit tvungen att störta till Köpenhamn för att flyga därifrån istället. Vår uppgift blev således att kolla upp om det går att avboka hennes biljett och få lite pengar tillbaka. När vi lämnat vårt bagage i terminal 2 börjar vi därför leta efter någon som kan hjälpa oss med detta. ”Det är däråt” sa tjejen i bagageinlämingen och visade diffust åt det håll vi kom ifrån, så vi gick ditåt... och gick... och gick. Tills vi stötte på andra änden av Arlanda, terminal 5. Där hittade vi också en informationsdisk med en kvinna som snällt upplyste oss att BA höll till i terminal 2. Bara att gå tillbaka igen. Mycket riktigt höll de till i terminal 2, de hade bara inte haft vänligheten att märka upp sin disk med sin logga, inte lätt att hitta då. Gnällig grafisk designer? Njae, tror inte att det var så många andra som kunde gissa att det helt lila båset tillhörde BA heller! Å inte gick det att få tillbaka några pengar, men lite motion fick vi ju. Och ifall någon undrade så tar det ca 10-15 min att gå genom hela Arlanda.

Sen var det ju det här med säkerhetskontrollen. Den är ta mig fan ett mysterium. Jag tror att det skulle vara enklast att gå igenom den naken. För inte nog med att vätskor ska packas i speciella påsar, datorn ska upp ur fodralet och läggas i en låda, kameran ska upp ur väskan och läggas bredvid och så vidare. (Tjejen på Heathrow var lite småförtjust i att folk skulle ta av sig skorna också!) Nej, när allt detta är gjort och jag kliver igenom metalldetektorbågen slår det mig ”Fan, jag har mynt i fickan”, och mycket riktigt piper den. Inte heller räcker det med att jag tar upp mynten, nu måste jag ju klämmas på. Min försäkran om att jag inte har någon mer metall på mig räcker inte för att jag bara ska få gå igenom bågen igen. Med en vana och effektivitet som nästan är läskig blir jag visiterad. Nu låter jag dramatisk, men lite läskigt är det hur någon kan känna över ens kropp så rutinerat och snabbt att man först efteråt reagerar på att hon tog tag i BHn, mellan brösten, för att se om jag hade något metallspänne där, eller av någon annan anledning. Kanske är det för att jag var en aning stressad, kanske var det för att klockan inte ens hade passerat lunch och en främmande människa klämde på mig, men säkerhetskontrollen är min fiende!

Mer dramatiskt än så blev det nog inte. Jag hann läsa om komikern Eddie Izzards löpning runt nästan hela imperiet (43 maraton på 51 dagar eller något sådant), av någon anledning jag inte minns, sedan fällde killen i stolen framför sig bakåt och tidningen fick inte plats längre. Efter att ha sett en tjej bli av med jobbet på Heathrow (kaxa inte på Starbucks) så landade vi på utsatt tid i Glasgow. En promenad som inte bör göras med 25kg bagage tog oss till McLays Guest House, där Maria gick första battlen mot valutan. Efter lite mer släpande av bagage kliver vi in ett otroligt fräscht rum. Vi har till och med badkar på rummet. Dessutom gillade vi skarpt att badrummet hade frostade glasväggar, tills vi insåg att den som gjort badrummet inte riktigt hade tänkte efter. Frostat glas kan ju vara lite snyggt när det bara är dörren in, och när den som är där inne kan se ut men de utanför inte ser in. Så var dock inte fallet här, här är hela väggen i frostat glas och toaletten är belägen bredvid väggen. Vi hade otroligt roligt åt detta, insåg att det fanns potential för roliga bilder och byggde ett monument av ett sängbord, tvn och en sopkorg för att skapa åtminstone lite personligt utrymme. Vi kallar det konst, de som städade verkade dock inte hålla med oss. Konstigt.

Under dagen har vi konstaterat att lägenheten vi ska bo i ser helt okej ut och ligger centralt, att här finns både Topshop och Urban Outfitters och att det är tröttsamt att resa. Dessutom har jag hittat en höstjacka till den habila summan av £60 som jag är riktigt sugen på. Nästa på listan är att ta reda på hur vi tar oss till Paisley imorgon och lägga vantarna på lite middag och godis.

Oj, världens längsta inlägg om att göra rätt lite.... Nåja, eftersom vi bara har tillgång till internet nere i matrummet kan det ju hända att det dröjer ett tag tills nästa inlägg, så ni har ju en stund på er att läsa detta =)

Fridens!