I Sverige ägnas en månad varje år åt ett visst rosa band. Här i Storbritannien verkar kampen vara mer konstant, och innovativ. Eftersom vi inte varit här så länge, och inte heller har någon TV har jag ingen aning om huruvida de har samma mängd av TV-galor med tillhörande insamlingar här. Dock har jag insett att de faktiskt har vad man skulle kunna kalla ett utbud av rosa band. Förutom det i tidigare inlägg finns det mer klassiska rosa band, band i rosa kamofalge, och rosa band med stenar i. Men britterna ger sig inte där, nej här säljs också filofaxer, väskor och badankor, just det syster, badankor. Bara ett kvarter ifrån vår lägenhet ligger en liten butik som säljer en del av ovan nämnda, men också secondhand kläder, filmer och böcker till förmån för bröstcancerforskningen. För egen del är jag lite sugen på att inhandla ett par rosa duntofflor med vita prickar. Skulle helt enkelt vilja kalla det ett lite mer inbjudande och coolare sätt att stödja forskningen på. Kanske är jag lite för förtjust i shopping, men för mig känns "Shop to beat cancer" bättre än att sitta och glo på 4ans uppstyltade galor. Eller är det bara jag?


Dagen idag har för övrigt gjort pluskan lite tunnare, inte bara för att jag har shoppat, utan för att det var dags att betala hyran. Att betala hyran kan ju tyckas som en smal sak, men det är det inte riktigt när man bor i ett land och har sitt bankkonto i ett annat. Vi har därför kommit fram till att det lättaste sättet är att betala hyran kontant. Hyresvärden vill att vi ska betala vid två tillfällen under den tid vi bor här, och det första inföll alltså idag. Hur mycket ville då hyresvädren ha av oss? Jo £487.50 var. Det låter ju inte så mycket när man säger det, men när man tänker efter handlar det om cirka 5000 svenska små kronor. Som tur är ligger det en bankomat utanför bankkontoret så vi behövde inte vandra omkring med förmögenheten länge. Dock fick man inte ta ut mer än £400 åt gången i bankomaten, alltså fick vi först ta ut £400 och sedan £90 till. Killen som stod bakom oss när vi tog ut pengarna måste nog ha undrat varför fyra tjejer blockerade båda bankomaterna genom att ta ut mer pengar än de fick plats med i plånboken. När vi väl fått våra pengar traskade vi in på banken, och stötte genast på nästa problem: ingen av oss kom på vad insättning egentligen hette på engelska. We want to pay our rent, in cash, fungerade dock prima, och för en stund såg allt ut att lösa sig. Tills killen bakom disken konstaterade att det fattades £100. Vi såg förvirrat på varandra tills Maria konstaterade att hon åter igen blandat ihop värdet på valutorna. Även om en £10-sedel är värd cirka 100 sek så accepterar inte britterna den när de ber om £100. Lätt hänt, och lika roligt varje gång.