Mojito med kärlek

Eftersom det trots allt var fredag igår lyxade vi till det lite. Tapas och vin istället för kinamat och vatten, vi lär göra om det. Gott som tusan var det, och mycket mat blev det.

Jessica och Sanna i väntan på maten


Lite förrätt är ju aldrig fel, inte denna heller.


Mycket mat blev det

Sedan drog vi vidare för att hitta oss ett ställe att ta en eftermaten-drink på. Lättare sagt än gjort. Pubar finns det ju en hel del, men det var inte riktigt vad vi var ute efter, detsamma gällde klubbar. Efter en hel massa vandrande och kikande genom fönster hittade vi tillslut ett ställe som såg helt okej ut. Det var det också. Skylten på dörren talade om mojito så vi klev in och Sanna beställde. En mycket brydd bartender försökte ge oss vad vi ville ha. Han hade helt klart aldrig gjort en mojito förut. Mycket eftertänksamt doserade han ingredienserna och muddlade gång på gång, tillsatte rom, en aning mer mynta, lime... kanske en klyfta tilll? pressade limeklyftorna, muddlade, i med mineralvattnet och toppade omsorgsfullt med krossad is. Jag tror att vi väntade i tio minuter, om inte mer, på detta mästerverk. Men med tanke på priset, £4.5, och all den kärlek som bartendern la ner på den, kan det hända att det var den bästa mojiton ever.


Mojito tillagad med kärlek

I övrigt skulle lite shopping vara på sin plats. Det har visat sig att min fina adapter har en konstig plastkant som gör att jag inte kan trycka in min datorkontakt i den (och vi vet ju alla hur internetberoende jag är), ett paraply skulle inte heller vara fel, det pissregnar ute, och så klart lite random saker som man bara nästan behöver. Men på grund av sagda pissregn sitter vi istället i matrummet på vårt B&B och surfar (det är bara där vi har internet), dessutom är vi lagom sega efter tre dagars härjande hit och dit. Kollar lite smått på möjligheterna att se Loch Ness och the Highlands imorgon, vädret verkar lovande, vi får se hur det går.

Jag kan också meddela att mina rumskamraters syn på livet här i Skottland finns på www.hejskottland.blogg.se. Är jag mobbad, undrar ni kanske? Nejdå, jag hade bara precis lyckats förstå något av css-en (koden för webbstyleing) här på blogg.se när de andra föreslog en gemensam blogg. Men jag kände helt enkelt att eftersom begreppet "kill your darlings" kommer att följa mig genom mitt yrkesverksamma liv kan jag passa på att inte döda den här darlingen. Sen att det ser lagom gräsligt ut just nu, det är en annan sak. Jag ska lista ut hur det funkar, jag lovar =)

Nu kanske jag ska ta och göra något annat än att blogga och äta choklad, jag är ju trotts allt i Glasgow.

Puss!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0