Adjö och tack för fisken!

Så var det slut på detta äventyret också. Just nu sitter jag på golvet på mitt rum hemma i Norrland, Timrå, Sandarna. Det hela gick förvånansvärt lätt. Eller ... min väska var redigt tung, men i övrigt gick det fina fisken. Men, first things first. Torsdagen ägnades åt att packa och städa. En liten fika på Vanilla Black hanns också med (vi hade trots allt sagt att vi skulle gå dit sedan vi flyttade till Glasgow, så det var ju lite dags för det). Min väska såg minst sagt sprängfylld ut.


Tjockisväska!


Att måsta vara instängd mellan två fönster för att tvätta dem
känns ju rätt absurt =)

På fredagen blev det åka av. Först skulle vi till Ayr för att lämna in vår kroki och gå på den sista lektionen. Eftersom vi inte kunde ta med oss våra skapelser hem lämnade vi in allt vi ritat. Dock var det krav på att man skulle lämna in tolv stycken monterade på papper. Så jag tänkte att ni kunde få se de tolv som jag lämnade in som betygsunderlag.


Kolteckning


Akvarell, snabbskiss


Akvarell


Kol


Drawing Ink med pinne


Drawing Ink med pensel


Drawing Ink med pinne


Kol


Drawing Ink med pinne


Akvarell, skiss


Akvarell


Kol

Efter det bar det av tillbaka till Glasgow för den sista putsningen innan inspektion. Sedan släpade vi ut våra tunga väskor, jag och Maria fick lämna våra på hyresvärdens kontor medan vi gick och åt middag. Taxichauffören som körde mig och Maria till busstationen konstaterade att jag inte behövde en buss för att transportera min väska utan snarare en båt.


Mitt knä efter att ha använt det som stöd när jag bar ner min väska.

Väl framme på hotellet gjorde jag en insats och packade om lite tunga saker till mitt handbagage, bara för att öka chanserna att få med mig väskan hem över huvud taget. Efter det kunde vi konstatera att vårt rum var svinkallt, så vi gick ner till hotellbaren för att värma oss med lite whisky. Deras utbud var inte alltför imponerande och en timme senare var vi tillbaka på vårt rum. Nyheterna rapporterade om snökaos i UK, hela 8 inches hade det kommit. Av Londonflygplatserna var det bara Stansted som inte hade varit stängd minst ett par timmar under fredagen och eftersom vi skulle flyga via London hem höll vi tummarna för att vi inte skulle bli strandade.


När vi skulle sova hittade vi ingen strömbrytare på denna,
och kontakten var bakom en hylla, så jag gjorde det enda rätta.

Dagen efter krälade vi upp vid halv 6 och eftersom rummet var tokkallt var vi ute därifrån 35 minuter senare. Vi bodde smidigt nog mitt emot flygplatsen, och därefter gick allt som en dans. Visst, jag fick betala £30 för min överviktiga väska och landgången på gaten i London hade frusit fast. Men alla plan var i tid och tågen gick otroligt nog som klockverk. En rackarns tur måste jag ändå säga att vi hade. Dagen innan vi åkte var det snökaos i UK och i Sverige, och tre dagar senare planerade Brittish Airways att strejka. Men vi gled igenom det hela på en räkmacka. Dessutom höll alla mina whiskyflaskor.


Flyga över Londons utkanter


Högt uppe


Inflygning mot Arlanda


Tung väska, men jag fick med den hem!

Så kom vi hem till ett snöigt Norrköping. Kul har det varit, och bitvis lite svårt. Definitivt inte något jag ångrar, men nu ska det bli skönt att bo i Sverige ett tag. Ett och annat kommer jag ju att sakna, som den charmiga dialekten, att det finns vin i mataffären och Innocent Smothies. Men ändå. Ska bara vänja mig vid att folk i affären pratar svenska, bilar kör på höger sida och att ingen kommer att ta upp saker jag tappar på gatan. Kanske kommer jag att åka tillbaka till Skottland, men nu dröjer det nog ett tag innan jag reser med en så stor packning igen i alla fall. Och utifall att ni undrade så får jag plats i min egen resväska, det är till och med lite utrymme över =)

Sláinte! (Skål på keltisk gäliska)


Vackra Edinburgh

Okej, det blev visst idag istället. Hur som helst, i tisdags tog vi oss äntligen iväg till Edinburgh. Vi passade på när vår lärare i Advanced Visual Creativity (ni vet han som inte vill att vi ska göra grafiska saker utan experimentera med tidningspapper) hade sett till att ordna en bussresa till ett galleri i Edinburgh. Eftersom vi hade deadline i tisdags bestämde vi oss för att ta en tidigare buss så att vi skulle ha lite extra tid på oss att lämna våra alster innan bussen gick. Med den vanliga bussen kommer vi nämligen till skolan ungefär 3 minuter i 10 och bussen skulle gå 10. Dock är det där med busstider lite relativt här i kiltland, så bara för att det står att bussen ska avgå 08.15 innebär det inte att den kommer in före 08.20. I slutänden var vi bara 5 minuter tidigare i Ayr än om vi tagit vår vanliga buss. Därför bestämde vi oss för att ta en taxi till skolan, istället för att halvspringa dit med våra tunga och A2-stora bördor. Dock verkade var enda taxi i Ayr vara upptagen eller på väg åt något helt annat håll. Så vi fick ta oss en tämligen rask och ganska halkig promenad till skolan. När vi väl kommer dit, flåsande och trötta, får vi veta att det bestämts under morgonen att bussen inte ska gå förrän 10.30. Så vi lämnade ifrån oss våra skapelser och satte oss i kaffeterian en stund. Jag, som varit uppe till 2 på natten för att göra klart det sista, fårglodde mest omkring mig. Maria var inte mycket piggare. När bussen väl gick tog det inte lång tid innan vi sov.


Passade på att föreviga något rätt roligt i väntan på bussen.
Visserligen är det Starbucks kaffe de har, men de är verkligen inga baristor i vår
skolkaffeteria. Tror inte att deras Gingerbread Latte kommer
i närheten av en på Starbucks, eller någon annan heller.

Väl framme i Edinburgh vandrade vi pliktskyldigast runt på The National Gallery of Modern Art, som tydligen visste att allt skulle bli okej.


Det står verkligen Everything is going to be alright!

Vi gillade väl det ungefär lika mycket som vi gillat allt annat Gordon kommit på. Sisådär med andra ord. Så när vi gått runt och sett lite oförstående ut ett tag gav vi oss av mot centrum, Princess Street, The Elephant House och the Royal Mile. Vackra, vackra Edinburgh. Jag hade glömt varifrån mina förhoppningar om gamla hus och mysiga gränder kom ifrån när jag anlände till Glasgow, men det var ju härifrån. Jag hade dessutom glömt bort att det var såhär charmigt. Stirrade åter igen ner för Advocate Close och alla de andra små gränderna. Dessutom var utsikten från The Elephante House inte heller att leka med. För er som inte har koll på det så är det där JK Rowlings satt och skrev delar av Harry Potter böckerna. Det är faktiskt ett typiskt skriva böcker café. Goda kakor hade de också. Eller som Maria sa: Här skulle man ha bott, blir det en gång till blir det Edinburgh. Gick också nerför Cockburn Street, och därmed förbi hostlet som jag och Ylva bodde på. Så rart. Dessutom med massor av julbelysning! (Roza, jag försökte messa dig då men det verkar inte ha kommit fram) Men nu ska jag sluta babbla och visa er lite bilder istället. De få jag tog innan mörkret föll.


På väg mot centru, kolla in stuprören =)


Love it!


<3


Vacker bro


Vacker sallad också


One of my five a day


De har ett sånt där slott också. Tyvärr var vädret rätt pissigt, så vi fick inte så
spännande bilder.


Typistk caféväder faktiskt, så vi satt på the Elephant House
och myste med latte och gott. Detta är sista biten av min daim-nånting kaka.
Smaskens. Toffe, choklad och grädde typ.


Söta lampor hade de också


Slottet by night.


Edinburgh by night


Slottet igen

Sedan blev det för mörkt för att fota mer. Så vi vandrade the Royal Mile ner. Tittade in i små shopar, dregglade över fina whiskys och undrade vad vi drabbats av för medelålderskris. Sedan svängde vi som sagt av på Cockburn Street och tog ett tåg hem mot Glasgow och lite mer skolarbete. Imorgon (fredag) är det dags för sista inlämning och utflytt. För på lördag bär det av tillbaka till lilla landet lagom. Har faktiskt varit duktig och fotat min kroki, så ni får väl se den när jag väl landat på svensk mark igen. Håll en tumme för att dunderklumpen (min väska) inte väger för mycket. Jag bävar redan för att släpa runt på den. Så går det när man köper hem massa whisky.

Natti, natt!


Deadlines

Så har vi även här gått in i den där tiden på året då allt ska göras klart och lämnas in. I fredags lämnade vi in våra projekt i Graphic Illustration. För min del innebar det tre bokomslag till böcker av HG Wells. Idag var det dags att lämna in bokprojektet och det personliga projektet. Inte för att jag är helt säker på vad de gick ut på, dock är jag ganska övertygad om att min lärare var av en annan åsikt än mig, men nu är de inlämnade. Tänkte i alla fall visa lite av vad jag lyckats knåpa ihop, så att ni inte tror att jag bara springer runt och köper whisky hela dagarna. Vilket jag ju i och för sig också gör, men det är en annan historia.

Book project gick alltså ut på att göra om en bok på något sätt. Jag hittade en rar bok som jag gick lös på.


Framsidan, efter lite pyssel


Första uppslaget.

På första uppslaget står The first glance does not always tell the whole truth, vilket också var tanken med min lilla makeover. För både i en bok och i livet i allmänhet gäller ju oftast att första intrycket inte är hela sanningen.


Första anblicken, lugn, fridfull.


Sen händer det grejor! (Ja, jag har nog läst en deckare eller två för mycket)


Slutligen en liten kärlekstriangel. Utifall att ni inte ser det så har tjejen i röd
kjol dumpat killen för tjejen i grön kjol. Sånt som händer.


Å så slutligen sista sidan. Lite lull lull.

Tja, det var vad jag gjorde av min bok. Sedan har vi ju också haft ett personligt projekt. Riktigt hur personligt det var vet jag inte eftersom vår lärare insisterade på att vi alla skulle experimentera på ganska lika sätt. Hur som helst resulterade det för min del i fyra större illustrationer och en hel hög med skisser. Skisserna orkade jag faktiskt inte fota, men illustrationerna kan ni få se. För övrigt ville det sig så att jag använde mig av symboler för de fem sinnena fast i former av växter och djur.


Ögonfisk. Kol på tidningspapper.


Läppblomma. Silkespapper, traceing paper och tusch.


Landskap med ögonfiskar, handträd, nässvampar och får med öronull.
Tusch och vattenfärg.


Ögonfiskar från illustrationen ovan


Handträd och nässvampar från samma illustration.


Handträd och läppblommor. Vattenfärg på stearin täckt av
traceing paper med tusch.

Jaha, det var vad jag lyckats åstadkomma. På fredag ska krokin lämnas in, så imorgon ska jag tokskriva på mitt paper om the nude in art. Får se hur det går. Avslutar med att bjuda på en bild från skolans kaffeteria där jag och Maria satt och väntade på att bussen till Edinburgh skulle avgå.


Viss skillnad i utbudet. (Ja, det till vänster är choklad)

Jupp, vi har varit i Edinburg idag, men det är ett annat blogginlägg. Staden är fortfarande så charmig och mysig som jag mins den, men som sagt det blir ett eget inlägg. Nu ska jag sova lite tror jag.

Todiloo!


Att göra något nytt

Är man i ett annat land gäller det ju att passa på att prova nya saker. Nu är ju saker här inte sådär fasligt annorlunda jämfört med hemma, men lite skillnader finns det ju. Så bättre sent än aldrig. Härom veckan ramlade jag på lite tips om var det finns bra whiskybarer, så i lördags bestämde jag och Maria oss för att göra slag i saken. När vi kollade upp var de låg insåg vi också att en av dem hade någon slags stand up comedy event på lördagar. Alltså bestämde vi oss för att traska iväg till West End och Uisge Beatha (som för övrigt också är vad whisky heter på keltisk gäliska, livets vatten). Väl där handlade vi på oss lite gott och slog oss ner för att få se vad som är roligt om man är skotte. Dessutom hittade vi något så förträffligt som den gamla favoriten Innis & Gunn på Rum Cask. Tyvärr kom skönheten endast i begränsad upplaga, så att få tag i den från Sverige lär vara svårt. Ni missar något kan jag lova!


Caol Ila -12årig och Innis & Gunn- Rum Cask


Maria med vår nyfunna vän. (Tyvärr hann jag inte smuggla ner ett av
dessa glas i väskan innan de plockades undan.)

När vi satt och smuttade som bäst drog showen igång. Jösses vad snabbt skottar kan prata! Har en känsla av att jag missade en hel del, men de var klart underhållande. Kvällens största jubel gick dock till Maria och mig när värden värmde upp publiken genom att driva lite med varifrån de kom och det kom fram att vi var från Sverige. Vi fick ett tack för att vi givit världen IKEA och i egenskap av singel förslag på en potentiell partner i publiken. Han hette Brian och var inte ledig, men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven. Hur som helst var stället mysigt och utbudet klart godkänt. Dessutom hade de den goda smaken att stänga vid midnatt så dagen efter var jag fit for fight (läs plugg) igen.


Cirka halva utbudet av godsaker


Och när det gottiga är slut kan man göra en ljusstake.

Idag var det dags att prova ännu en ny sak. Fast egentligen var det inte alls så nytt. Jag passade helt enkelt på att gå till frisören. Lite spännande är det dock alltid eftersom de envisas med att göra nästan som i Sverige, fast inte riktigt. Ni vet så där så att man tror att man har koll, men helt plötsligt visar det sig att man inte har det. Hur som tänkte jag att lite klippning och en hög med slingor borde ju funka ändå. Har dock insett att mitt frisörsvokabulär är sorgligt bristfälligt på engelska. Hur som helst blev det en rätt trevlig frisyr till slut. Det slitna är borta och det är en aning ljusare nu. Dock är jag glad att jag inte är håröm! Här hanteras man med tämligen bestämda tag vill jag lova. Det hela avslutades sedan med en föning med en rundborste. Kan lugnt säga att jag aldrig varit med om att någon hanterat en rundborste på det sättet. En snärt och en hastighet som inte gör annat än att imponera. Dock var min hårbotten ganska öm efteråt. Men vill man vara fin ... heter det ju. Dessutom hade de ju massagestolar vid shamponeringen. Fast antingen har jag för kort rygg eller så satt jag snett, för min massagestol tafsade mig på rumpan. (Nej, nej, det är säkert tänkt att den ska massera muskelfästena där, men lite underligt kändes det.) Hur som helst ser jag inte ut som en gammal mopp längre i alla fall.


I'll rock this style too


Förresten, här har ju provats ännu mer nya saker, i alla fall för mig. Igår gick jag och Maria, i hopp om lite julstämning, och såg A Christmas Carol på bio, i 3D. Faktiskt riktigt coolt vad de kan göra nu. Under flygturerna med julens alla andar pirrade det härligt i magen och då och då fick jag lust att sticka ut tungan när det snöade, för att se om jag kunde få en flinga på den. Vill lova att de utnyttjade sina effekter rejält, dock lite väl mycket ibland (hur djupt kan ett hål bli?!), men på det hela taget var det skoj. Men alla mynt har ju sin baksida, så även detta. För det som är det coola med 3D-effekterna, att det skapas ett djup i bilden som känns verkligt, gör ju också att det som befinner sig runt de centrala figurerna blir oskarpt. Precis som i verkligheten, med den lilla skillnaden att här kan vi inte själva bestämma var vi lägger fokus, omgivningen förblir oskarp även om vi försöker att fokusera på den. Tyvärr är det ju just i omgivningen, i det som inte varit det mest centrala i varje scen, som stora delar av Disneys charm har legat, i de små detaljerna i periferin. De finns inte kvar längre. Men vem är jag att gnälla, jag har ju varit ute och flugit med de forna jularnas ande. Ja, just ja! Det finns en till nackdel med 3D-bio: Glajjorna! Varje gång jag vände mig om mot Maria för att säga något blev jag tvungen att kväva ett fniss.


But I'll never rock this!

Nej, nu ska jag göra lite nytta. Eller sova. Who knows.
Baj!


Lussekatter tagning 2

Idag gjorde jag och Jessica ett försök till på det där med att baka lussekatter. Efter tips från mor om att blanda torrjästen i mjölet istället för i degvätskan kände vi oss lite kaxigare. Dock blev resultatet inte mycket bättre denna gång. Rackarns, jag som till och med mosade saffranet, eftersom de saffran de har här inte alls är lika finfördelat som det vi har hemma. Resultatet blev ändå inte som önskat. Lite kan degen ha jäst, och lite mindre torra blev bullarna. Degen lät också lite underligt där ett tag. Men förutom det, same, same. Om detta beror på att vi trotts allt hade för sval degvätska, eller det glutenfria mjölet, eller att vi helt enkelt är inkompetenta låter jag vara osagt. Nu har vi några bullar till i alla fall. Dessutom fick vi ju en anledning att dricka lite glögg och äta pepparkakor.

Trevlig 1a advent på er!


Samma lika och lika samma

Så börjar vi närma oss sluttampen av tiden här i Skottland. Större delen av tiden spenderas med näsan i ett skissblock eller tryckt mot en skärm. Men då och då tar vi oss iväg och tränar eller går på stan också. I vanlig ordning såg vår kära lärare i Advanced Visual Creativity lite mindre nöjd ut när han kom till oss i tisdags. Visserligen verkar han ha accepterat att vi tänker oss mer grafiska lösningar, men min önskan om att faktiskt producera något att lägga i portfolion möttes med likgiltighet. Däremot tyckte han att jag skulle göra lite fler såna här:


Det tyckte inte jag. Istället har jag spenderat gårdagen med att göra ögonfiskar och läppblommor.


Ett litet steg för GDK'arna, ett stort bekymmer för Gordon.

Ifall ni undrar hur det gick med våra lussebullar så kan jag berätta att de är lite mindre och torrare än andra lussebullar. Dessutom ville de inte ritkigt få färg, så innan vi fattat vad som pågick hade första plåten blivit lite väl knaprig. Dock utgör de nu, tillsammans med vår lilla gran, och lite annat pyssel en väldigt trevlig juldekoration.


Bilden är tagen med min webcam. Men ni fattar grejen.

Nu ska jag käka upp min soppa och sedan kanske jag beger mig ner på staden en sväng ... Kanske.

Tjipp!


Snart är det jul här i vårt hus

Idag har det julbakats i kollektivet. Eftersom Sanna och Maria åker hem en vecka på torsdag passar vi på att julbaka lite redan idag. Jessica fraktade saffran och nejlikor med sig när hon var hemma och hälsade på. Så idag har vi skapat lussekatter, julgodis och apelsiner med nejlikor i.


Julfint


Jessica och henns apelsin

Dessutom har vi klätt den lilla granen som Sanna och Jessica inhandlade på IKEA förra veckan. Julgodiset, bestående av ett lager mörk choklad, ett lager vit choklad och krossade polkagrisar smakar minst sagt mums.


Klä lilla granen


En halv deciliter krossad polkagris


Godis to be


Gott!


Det blev några över

Däremot väntar vi ännu med spänning på lussekatterna. Eftersom färsk jäst inte fanns att tillgå fick vi baka med torrjäst, men trotts assistans från mor har degen inte jäst. Vi har definierat de möjliga orsakerna till två, antingen har vi dödat jästen, eller så har det med det glutenfria mjölet att göra. Hur som helst står de små skapelserna nu i ugnen och förhoppningsvis tar de snart färg så att vi kan avnjuta dem med lite glögg och pepparkakor.


Recept


Herrljunga goes Hip Hip


Ganska små lussebullar på väg in i ugnen. Kom ut som lussekakor.

Hoppas era lussekatter blir fluffigare!


Storebror ser oss, och han vill att vi ska städa

Jag börjar med och mer misstänka att "skyll dig själv" inte är en mening som existerar i det engelska språket. Inte nog med att det finns upplysningar på mjölken om att den inte innehåller gluten och är vegitarisk, det hänger stora skyltar över motorvägen med upplysningar som: Remember to fill up your fuel och Check your speed. Dessutom har vår hyresvärd bestämt att imorgon är det städinspektion. Jajamensan, imorgon kommer de till oss och kollar så att vi har städat ordentligt. För ungefär två veckor sedan fick vi en lista (inte olik den man ibland får när det är dags för flyttstädning) och idag har vi följt den till punkt och pricka. Här är renare än när vi flyttade in, nästan lite skrämmande måste jag säga. Framförallt är det lite skrämmande att jag inte får ha hur stökigt jag vill. Tyckte att det räkte med inga ljus och inga fester reglerna, men nej då. Nåja, nu är här i alla fall rent.

En annan sak som någon annan tydligen får bestämma åt mig är vad som är konst. Vår lärare i Advanced Visual Creativity säger om och om igen åt oss att det vi gör ser för färdigt ut, vi experimenterar för lite, och vi kan ju inte illustrera i datorn, för this is more of a fine arts class. Att tidigare årskurser gjort färdiga resultat vid sina personal projects, att visual creativity inte nödvändigtvis innebär måla med olja på duk, att vi har syften och tankar bakom det vi gör och att det kräver sin man, eller kvinna att illustrera med illustrator eller photoshop bekommer honom inte. Mitt fiffigt genomtänkta bokprojekt med budskapet att allt inte alltid är som det ser ut vid första anblick fick feedbacken att det inte var nog med artwork i den. Visserligen är jag inte klar ännu, men i uppgiften finns inga krav på artwork, vi ska jobba med en bok och göra om den på något vis. Däremot tyckte han om tre små gubbar som jag ritat, kunde jag inte rita fler av dem? Att de var just tre av en anledning verkade in gå fram. Efter att ha hört några fler ord om experimenterande suckade vi och gick hem. Vi räknar med en ny dust nästa tisdag, men vi tänker inte ge oss. Visst kan vi kladda och klippa och klistra lite om det gör honom glad (det driver ju inte våra projekt framåt direkt) men vi vidhåller att även om det är färdigt kan det vara fine arts, för till och med Da Vinci avsåg att avsluta Mona Lisa!


Jag och Maria hade några minuter över innan bussen gick hem,
så vi hoppade in på ett café mitt emot busstationen
och slukade varsin bit banoffé pie för att hålla modet uppe.

Idag har vi som sagt städat. Jag har plockat ut lite bilder att arbeta med utifrån mitt arkiv, för det är tydligen inte research om man inte har tagit bilderna själv. Vet inte hur det skulle skada mig att titta på andras bilder av människor, men det är tydligen inte okej. Sedan har jag ägnat mig lite mer åt sådant som tydligen inte är fine arts, men som i alla fall känns nyttigt och utvecklande.


Detta är inte fine arts!


Inte detta heller. (Nej, jag vet inte vad som hänt med
vänstra halvan av ansiktet, tror jag glömde kolla vad jag egentligen gjorde)

Jessica och Sanna passade däremot på att göra något som sitter riktigt fint i själen, nämligen att fara till IKEA och köpa lite jul. De kom hem med glögg, pepparkakskola, pepparkakor, juleskum, julmust, och en liten gran i en kruka samt tillhörande dekorationer. På söndag ska vi baka lussekatter, så snart har vi jul här också. Nu ska jag göra ett näskollage, eller något annat experimentellt.

Sláinte!


How can I not help you?

Få saker är så störande som help desks, men efter några omgångar med tv-licensfolk och annat skoj börjar jag inse att de brittiska tar priset. Eftersom vår resa tillbaka till Lilla Landet Lagom avgår på en lördag måste vi flytta ut på fredagen innan. Jag och Maria ska flyga så pass tidigt på lördagsmorgonen att vi bestämt oss för att övernatta på ett hotell mitt emot Glasgow Airport. Lika dyrt som att sova i staden och vi behöver bara gå tvärs över gatan på morgonen. Win, tänkte vi och i fredags satte vi oss ner för att göra en bokning. Tji fick vi. Det var inte alls någon win, för efter att jag uppgivit namn (var rätt sugen på att ange titeln Master, men lät bli), adress och kontonummer dök ett felmeddelande upp. Det hade uppståt ett problem med vår bokning och vi ombads kontakta deras help desk. Efter en helg med genomgång av de flesta av Buchanan Galleries affärer, utgång och lite plugg tog jag alltså tag i saken alldeles nyss. Om det gäller det här tryck 1 ... Tja, ni vet hur det fungerar, ingen av alternativen tycks stämma men med lite gissande får man tillslut prata med en människa. Tyvärr pratar de fort, det surrar på linjen och de kan inte riktigt hjälpa. Att jag heter Tjernström underlättar ju inte. "Sorry, I didn't get your last name." Nej, tacka fan för det. Efter lite stavande och kollande resulterade det hela i att han skulle ringa upp mig, om en obestämd tid, eftersom systemet krånglade. Det tog 12 minuter, jag är lika lite hjälpt nu som innan och (förutsatt att jag sa rätt nummer och att han fattade vad jag sa) han ringer mig sedan. Känns som en blandning av vårdcentralen, telia och ett inte helt lyckat ragg. Håll en tumme för att han ringer upp, och för att jag fattar vad människan säger. Som sagt, svenska help desk släng er i väggen.

Lilla pappan och vackra familjen* gör Skottland

I helgen som gick var som sagt familjen här och hälsade på. Så jag fick leka turguide och låssas som att jag hade en aning om vad man gör i Glasgow. Jag tror att de gick på det =)


Innan de kom passade jag på att städa, och att impregnera mina
stövlar igen. Har man ingen lufttillförsel så skaffar man sig.

Torsdagen bestod mest av lite strosande på staden och att fundera lite på vad som skulle göras under resten av helgen.


Liten syster och jag på The Griffin Bar


Mor och far på samma bar.
Vissa är gladare än andra.

På fredagen drog de iväg till Edinburgh och jag masade mig till skolan för att måla av en naken flicka med en pinne. Sedan passade vi på att käka tapas på Torres, men då var jag alldeles för upptagen av att äta för att fota. Lördagen bjöd på en tur med Rabbies till Stirling Castle, The Trossachs, Loch Lomond och Glengoyne Distillery.


Har redan glömt vem det är, men han står utanför
Stirling Castle.


Syster verkade inte helt imponerad.


Poser.


En liten bit av Stirling Castle


En annan bit


Lite utsikt


Åt andra hållet


Syster i en dörr


Inte lysande


Nej, jag vill inte bli Queen of Stirling.


Min syster har blivit uppäten av Nessie. How about that?!
(Jupp, det är den coola mössan igen)


Doune Castle, mest kännt för att ha varit med i Monty Python, The Holy Grail


The Trossachs, highlands i miniatyr.


Mer Trossachs


Vi tog en liten promenad för att få bättre utsikt över Loch Lomond


Loch Lomond och The Highlands


Syster ler sitt finaste leende


Lilla pappan


och vackra familjen


Växtlighet


Vet inte vad det är eller varför den sitter fast på en kulle i Skottland,
men där är den.


Loch Lomond


Vackra höstfärger


Höstligt


Aj löv jo


Som sagt

Sedan bar färden som sagt av till Glengoyne, men där var jag alldeles för upptagen av att kolla på deras fina whiskyveranda och smaka på deras dricka att jag inte tog några kort. Visste ni förresten att kommer det från Skottland stavas det whisky annars stavas det whiskey.

På söndagen traskade vi ner till The Lighthouse, en av många byggnader i Glasgow som designats av en viss Mackintosh. Dock öppnade det inte förrän klockan 12 så vi begav oss mot Glasgow Cathedral istället. På vägen dit hittade vi någon form av ceremoni för Skottlands krigshjältar på George Square. Massa folk i uniformer och en hel hög med Scotish Poppies (någon form av nål som säljs till förmån för krigsveteraner) var det i alla fall.


Soldater och kadetter uppradade framför City Chambers

Väl framme vid katedralen visade det sig att de hade mässa där. Men en liten titt fick vi oss i alla fall, även om vi inte fick ta några kort. Sedan traskade vi åter till The Lighthouse för en dos Mackintosh och lite utsikt över staden.


På The Lighthouse är folk nödiga, eller så är det ofta kö till toan =)


Många steg upp. Precis lagom höga för att generera en vansinnig träningsvärk.


Vy över min nuvarande hemstad.

När vi alla kommit ner välbehållna gick vi till The WIllow Tea Rooms för lite lunch. Dock ville de inte riktigt visa sig från sin bästa sida denna söndag. Men mitt te var i alla fall gott.


Pålägg som väntar på scones

På väg uppför Buchanan Street stötte vi på dessa glada lirare. Den stackars killen med säckpipan hördes knappt över alla trummor, men jäklar i min lilla låda vilken rytm och energi de hade. Systers fundering var så klart: Hur fan mickar man en säckpipa? Ännu ett av världens många mysterier.


Syster ville ha killen med säckpipan och jag skulle nog inte säga nej till
han längst till vänster med det röda skägget.

Efter lite mer shoppande avslutades kvällen på The Griffin Bar innan familjen gick och laddade för en tidig resa hem till Lilla Landet Lagom. Själv gick jag upp till Maria och Sanna, som snart fick infallet att baka en kladdkaka.

Nu ska jag skalla kudden lite för imorgon ska jag upp och träna lite till, och kanske köpa mig en top till kvällens utgång.

Tjipp och skepp o'hoj!


*För er som inte visste det är "Lilla pappan med vackra familjen" något som en inkastare vid en restaurang (som vi gick förbi dagligen) på Zakynthos, Grekland, kallade oss en gång för en hel hög med år sedan.

Sorry

Här var det visst dåligt bloggat, men oroa er inte, jag lever och frodas. I helgen har familjen varit här, så det var full rulle. Nu har jag lite lagom fullt upp med skolan. Har äntligen fått tag i en bok att använda till mitt Book Project, så nu sitter jag och limmar ihop sidorna på den. Ibland blir jag förvånad över vad CSN ger mig pengar för att göra. Men det är skoj så jag klagar inte. Jag återkommer med bilder från vår utflykt i helgen och kanske en och annan bild på mina krokialster från fredagens lektion. Inte alla dagar man får måla med en pinne. Nåja, nu ska jag limma lite till.

Baj!


Burr sa Casper när han såg en naken häst

Nu har det tydligen bestämt sig för att vara lite kyligare även här. Inte så farligt, men lite friskt är det i alla fall. Det som däremot stör är regnet. Fram tills nu har det faktiskt inte regnat så mycket, och när det gjort det har det på något vis inte varit så störande. Men nu hällregnar det och blåser. I och för sig bara i längre skurar, men ändå. Det blir ju extra kallt när man är blöt.

Idag var i alla fall vår modell tillbaka. Jag föredrar helt klart att rita av någon med lite mer kött på benen, så att säga =) Vad som däremot inte är tillbaka är mitt pennfodral. Jag misstänker (kan ärligt inte komma på var annars det ska vara) att jag glömde det på krokin i fredags. Det var dock inte kvar när jag kom dit idag. I lost and found fanns det inte heller. Så nu blir det till att köpa nytt. Kanske inte så farligt, behövde ändå fler skisspennor, och de stiftpennor som fanns där var ju gratisprylar. Däremot surar jag lite över mina knappt använda tuschpennor som också låg där ... Får väl se på fredag om vår lärare hittat det och lagt det på något finnurligt ställe.


Förra veckans modell var lite väl benig. I min version
har den stackaren också uppenbara bäckenproblem,
men säg inget om det, han var mobbad för det som liten ;)


Veckans modell var desto trevligare att rita av.

Nej, nu ska jag vänta på att värmen återvänder i mina fötter innan jag ger mig iväg och fixar något att göra middag av.

Hade!


Buuuu!

Här går folk verkligen in för det där med Halloween. Hela veckan har det varit köer utanför en butik som säljer maskeradkostymer och överallt finns det Halloweeninspirerade skyltfönster. Till att börja med hade jag inte tänkt att fira Halloween, även om jag för en gång skull befinner mig i ett land där det är berättigat. (Det är faktiskt inte helt motiverat att göra det i Sverige, speciellt som vi oftast gör det på fel dag.) Men Sanna och Jessica hade en plan så jag hängde på. Maria har Tomas på besök och de hade varit ute på upptäcktsfärd under dagen och kände inte för någon utgång.

Till att börja med plockade jag, Maria och Tomas upp varsin pizza på Antipasti. Gott, som vanligt. Sedan högg vi in på varsin Halloweenmuffin. Vi har nämligen, så gott som varje dag, de senaste veckorna passerat ett café som har halloweenkakor i skyltfönstren, och på väg från stan igår passade jag på att gå in. Dock var deras fladdermuskakor bara skyltex, så jag fick nöja mig med onda cupcakes istället. Det var inte fy skam heller.


"Det känns lite konstigt att äta något som har ett ansikte."


Moahaha!

Jessica hade dessutom hittat något så rart som ballonger med en lysdiod i. Så när de kom hem pimpades lägenheten till en aning.


Två av ballongerna i vår soffa.

När Maria och Tomas gav sig iväg för att se UP pimpade vi till oss och tog på oss våra för dagen inköpta masker. Sedan gav vi oss ut på några av stadens barer. Till de populärare klubbarna ringlade köerna långa redan vid 9-tiden, men på barerna gick det att komma in. Det tog inte lång tid att konstatera att folk här verkligen går in för det där med Halloween. Oftast handlade det inte heller om hemmagjorda kostymer utan inköpta, i vuxenstorlek. Allt från Stålmannen och Hulken till Tweety och en ko. Vi låg rätt rejält i lä. Men det var kul att komma ut och se vad folk hade hittat på. När vi sedan valde att dra oss hemåt en stund efter ett köade folk fortfarande för att komma in på vissa ställen. Riktigt varför de gjorde det vet jag inte, men vi var i alla fall nöjda med att gå hem.


Partyklara


Mojito på Bar Budda


Som sagt, barnutklädnader i vuxenstrolek.


På väg mot nästa bar, med ballongerna i högsta hugg.


Hittade ett coolt ställe som hette Hummingbird. Deras trappa var
mysigt pyntad med spindelväv och massa ljus.


På vägen hem gick vi förbi ett antal rätt imponerande köer.

Någon stans på vägen försvann våra ballonger, men den som ligger inne på vår toalett lyser nog ännu. Det finns lite mer bilder på mina sambos blogg om ni vill glutta.

Natti!


Äntligen!

Tack Roza, skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar =) Var lite för länge sedan jag såg Harry tror jag, men det mesta här verkar på nått sätt ha inspirerat antingen till Harry eller Sagan om Ringen.

Idag gjorde vi det igen, satte oss på café och ritade av folk. Lite svårt är det, eftersom folk som inte vet att de blir avritade inte sitter stilla. Satt ett tag och ritade av en riktigt snygg kille vid bordet bredvid. Det känndes lite som på film, (ni vet när cafégästen sitter och målar av någon och tillslut märker denne det och vill se bilden, naturligtvis är bilden fantastisk och ljuv musik uppstår) ända tills jag faktiskt tittade på vad jag skapat. Även fast killen satt och läste rörde han lite på sig ibland, vilket resulterade i att min bild mest såg ut som en Mr Potatohead. Som tur var upptäckte han aldrig att han blev avritad.

Mitt äntligen beror dock på något helt annat. Jag har äntligen fått tummen ur och köpt mig en höstjacka. Bara ramlade in lite i en butik som hade massa rea och hittade en kort sak för behändiga 400kr. Naturligtvis i det fantastiska materialet polyester, men med tanke på att det inte verkar bli speciellt kallt här och den inte är så tjock kommer jag inte att kräva att den ska stå emot den skandinaviska kylan. Ullkappan får nog vänta till mellandagsrean. Nu har jag en jacka att ha på mig de närmaste månaderna i alla fall.


Tada! I did it! Ignorera gärna det faktum att jag har pyjamasbyxorna på mig.
Inte så att jag var på väg ut när jag tog bilden.


Okej, bilderna är inte bra eftersom de är tagna med min webbkamera.
Men jag tänkte bara visa lite.


Fickor har den också, alldeles lagom stora för iPoden.

Nåja, nu ska alla små studenter sova, för imorgon är det dags att åka till Ayr igen.

Natti!


Den obligatoriska inspirationen

Tydligen är det obligatoriskt att inspireras av andra konstnärer. Inte direkt något vi funderat på så mycket innan, men nu börjar kraven komma från höger och vänster att vi ska visa vilka vi inspireras av och vad som inspirerar oss hos dem. Så jag och Maria traskade bort till Kelvingrove Art Gallery & Museum för att kolla lite på konst och se om vi blev inspirerade. Jag vet egentligen inte om vi blev sådär rasande inspirerade, men vi hittade en massa trevligt att fota. För så fort man traskat till andra sidan av M8 (den stora motorvägen som skiljer City Center från West End) så blir det genast lugnare, trevligare och lite mer brittiskt. På väg hem från museet beslöt vi oss för att gå igenom Kelvingrove Park. Där hittade vi en massa löv och annat roligt att fota, för visst är det lite höst i Glasgow med. Om än inte lika kall som den hos er ;P


Utanför Kelvingrove Art Gallery & Museum låg löven i stora högar.


En del av Glasgow University, grymt cool byggnad.
Tänk en Halloweenfest där!


Sådär mysigt brittiskt


Vissa löv var färggladare än andra


Det står Café, men är inte taket oroväckande likt en häxhatt?


Tyvärr får man inte vara i alla parker


Lövely


Det är vackert om hösten


Förbjuden mark


Reflection?

Förutom promenaden till Kelvingrove har jag också passat på att skissa lite inför kommande projekt. I brist på modeller har det blivit till att rita av gamla bilder. Enda sättet att bli bra är ju att öva. Så jag bjuder på en. Jag gör henne inte rättvisa, och det där med proportioner är fortfarande inte min grej. Men here it goes. Någon som känner igen henne?


Och nej, munnen är inte helt okej, men jag har
ritat om den så många gånger att papperet är söndernött.

Nu har det blivit sent även för oss som är en timme efter. Så nu ska jag läsa några sidor Lasermannen och krypa till kojs. Imorgon blir det nya kreativa äventyr.

Bye!


Om

Min profilbild

Maria

RSS 2.0