Adjö och tack för fisken!
Så var det slut på detta äventyret också. Just nu sitter jag på golvet på mitt rum hemma i Norrland, Timrå, Sandarna. Det hela gick förvånansvärt lätt. Eller ... min väska var redigt tung, men i övrigt gick det fina fisken. Men, first things first. Torsdagen ägnades åt att packa och städa. En liten fika på Vanilla Black hanns också med (vi hade trots allt sagt att vi skulle gå dit sedan vi flyttade till Glasgow, så det var ju lite dags för det). Min väska såg minst sagt sprängfylld ut.

Tjockisväska!

Att måsta vara instängd mellan två fönster för att tvätta dem
känns ju rätt absurt =)

Tjockisväska!

Att måsta vara instängd mellan två fönster för att tvätta dem
känns ju rätt absurt =)
På fredagen blev det åka av. Först skulle vi till Ayr för att lämna in vår kroki och gå på den sista lektionen. Eftersom vi inte kunde ta med oss våra skapelser hem lämnade vi in allt vi ritat. Dock var det krav på att man skulle lämna in tolv stycken monterade på papper. Så jag tänkte att ni kunde få se de tolv som jag lämnade in som betygsunderlag.

Kolteckning

Akvarell, snabbskiss

Akvarell

Kol

Drawing Ink med pinne

Drawing Ink med pensel

Drawing Ink med pinne

Kol

Drawing Ink med pinne

Akvarell, skiss

Akvarell

Kol
Efter det bar det av tillbaka till Glasgow för den sista putsningen innan inspektion. Sedan släpade vi ut våra tunga väskor, jag och Maria fick lämna våra på hyresvärdens kontor medan vi gick och åt middag. Taxichauffören som körde mig och Maria till busstationen konstaterade att jag inte behövde en buss för att transportera min väska utan snarare en båt.

Mitt knä efter att ha använt det som stöd när jag bar ner min väska.

Kolteckning

Akvarell, snabbskiss

Akvarell

Kol

Drawing Ink med pinne

Drawing Ink med pensel

Drawing Ink med pinne

Kol

Drawing Ink med pinne

Akvarell, skiss

Akvarell

Kol
Efter det bar det av tillbaka till Glasgow för den sista putsningen innan inspektion. Sedan släpade vi ut våra tunga väskor, jag och Maria fick lämna våra på hyresvärdens kontor medan vi gick och åt middag. Taxichauffören som körde mig och Maria till busstationen konstaterade att jag inte behövde en buss för att transportera min väska utan snarare en båt.

Mitt knä efter att ha använt det som stöd när jag bar ner min väska.
Väl framme på hotellet gjorde jag en insats och packade om lite tunga saker till mitt handbagage, bara för att öka chanserna att få med mig väskan hem över huvud taget. Efter det kunde vi konstatera att vårt rum var svinkallt, så vi gick ner till hotellbaren för att värma oss med lite whisky. Deras utbud var inte alltför imponerande och en timme senare var vi tillbaka på vårt rum. Nyheterna rapporterade om snökaos i UK, hela 8 inches hade det kommit. Av Londonflygplatserna var det bara Stansted som inte hade varit stängd minst ett par timmar under fredagen och eftersom vi skulle flyga via London hem höll vi tummarna för att vi inte skulle bli strandade.

När vi skulle sova hittade vi ingen strömbrytare på denna,
och kontakten var bakom en hylla, så jag gjorde det enda rätta.

När vi skulle sova hittade vi ingen strömbrytare på denna,
och kontakten var bakom en hylla, så jag gjorde det enda rätta.
Dagen efter krälade vi upp vid halv 6 och eftersom rummet var tokkallt var vi ute därifrån 35 minuter senare. Vi bodde smidigt nog mitt emot flygplatsen, och därefter gick allt som en dans. Visst, jag fick betala £30 för min överviktiga väska och landgången på gaten i London hade frusit fast. Men alla plan var i tid och tågen gick otroligt nog som klockverk. En rackarns tur måste jag ändå säga att vi hade. Dagen innan vi åkte var det snökaos i UK och i Sverige, och tre dagar senare planerade Brittish Airways att strejka. Men vi gled igenom det hela på en räkmacka. Dessutom höll alla mina whiskyflaskor.

Flyga över Londons utkanter

Högt uppe

Inflygning mot Arlanda

Tung väska, men jag fick med den hem!

Flyga över Londons utkanter

Högt uppe

Inflygning mot Arlanda

Tung väska, men jag fick med den hem!
Så kom vi hem till ett snöigt Norrköping. Kul har det varit, och bitvis lite svårt. Definitivt inte något jag ångrar, men nu ska det bli skönt att bo i Sverige ett tag. Ett och annat kommer jag ju att sakna, som den charmiga dialekten, att det finns vin i mataffären och Innocent Smothies. Men ändå. Ska bara vänja mig vid att folk i affären pratar svenska, bilar kör på höger sida och att ingen kommer att ta upp saker jag tappar på gatan. Kanske kommer jag att åka tillbaka till Skottland, men nu dröjer det nog ett tag innan jag reser med en så stor packning igen i alla fall. Och utifall att ni undrade så får jag plats i min egen resväska, det är till och med lite utrymme över =)
Sláinte! (Skål på keltisk gäliska)

Sláinte! (Skål på keltisk gäliska)

Vackra Edinburgh
Okej, det blev visst idag istället. Hur som helst, i tisdags tog vi oss äntligen iväg till Edinburgh. Vi passade på när vår lärare i Advanced Visual Creativity (ni vet han som inte vill att vi ska göra grafiska saker utan experimentera med tidningspapper) hade sett till att ordna en bussresa till ett galleri i Edinburgh. Eftersom vi hade deadline i tisdags bestämde vi oss för att ta en tidigare buss så att vi skulle ha lite extra tid på oss att lämna våra alster innan bussen gick. Med den vanliga bussen kommer vi nämligen till skolan ungefär 3 minuter i 10 och bussen skulle gå 10. Dock är det där med busstider lite relativt här i kiltland, så bara för att det står att bussen ska avgå 08.15 innebär det inte att den kommer in före 08.20. I slutänden var vi bara 5 minuter tidigare i Ayr än om vi tagit vår vanliga buss. Därför bestämde vi oss för att ta en taxi till skolan, istället för att halvspringa dit med våra tunga och A2-stora bördor. Dock verkade var enda taxi i Ayr vara upptagen eller på väg åt något helt annat håll. Så vi fick ta oss en tämligen rask och ganska halkig promenad till skolan. När vi väl kommer dit, flåsande och trötta, får vi veta att det bestämts under morgonen att bussen inte ska gå förrän 10.30. Så vi lämnade ifrån oss våra skapelser och satte oss i kaffeterian en stund. Jag, som varit uppe till 2 på natten för att göra klart det sista, fårglodde mest omkring mig. Maria var inte mycket piggare. När bussen väl gick tog det inte lång tid innan vi sov.

Passade på att föreviga något rätt roligt i väntan på bussen.
Visserligen är det Starbucks kaffe de har, men de är verkligen inga baristor i vår
skolkaffeteria. Tror inte att deras Gingerbread Latte kommer
i närheten av en på Starbucks, eller någon annan heller.
Väl framme i Edinburgh vandrade vi pliktskyldigast runt på The National Gallery of Modern Art, som tydligen visste att allt skulle bli okej.

Det står verkligen Everything is going to be alright!
Vi gillade väl det ungefär lika mycket som vi gillat allt annat Gordon kommit på. Sisådär med andra ord. Så när vi gått runt och sett lite oförstående ut ett tag gav vi oss av mot centrum, Princess Street, The Elephant House och the Royal Mile. Vackra, vackra Edinburgh. Jag hade glömt varifrån mina förhoppningar om gamla hus och mysiga gränder kom ifrån när jag anlände till Glasgow, men det var ju härifrån. Jag hade dessutom glömt bort att det var såhär charmigt. Stirrade åter igen ner för Advocate Close och alla de andra små gränderna. Dessutom var utsikten från The Elephante House inte heller att leka med. För er som inte har koll på det så är det där JK Rowlings satt och skrev delar av Harry Potter böckerna. Det är faktiskt ett typiskt skriva böcker café. Goda kakor hade de också. Eller som Maria sa: Här skulle man ha bott, blir det en gång till blir det Edinburgh. Gick också nerför Cockburn Street, och därmed förbi hostlet som jag och Ylva bodde på. Så rart. Dessutom med massor av julbelysning! (Roza, jag försökte messa dig då men det verkar inte ha kommit fram) Men nu ska jag sluta babbla och visa er lite bilder istället. De få jag tog innan mörkret föll.

På väg mot centru, kolla in stuprören =)

Love it!

<3

Vacker bro

Vacker sallad också

One of my five a day

De har ett sånt där slott också. Tyvärr var vädret rätt pissigt, så vi fick inte så
spännande bilder.

Typistk caféväder faktiskt, så vi satt på the Elephant House
och myste med latte och gott. Detta är sista biten av min daim-nånting kaka.
Smaskens. Toffe, choklad och grädde typ.

Söta lampor hade de också

Slottet by night.

Edinburgh by night

Slottet igen

Passade på att föreviga något rätt roligt i väntan på bussen.
Visserligen är det Starbucks kaffe de har, men de är verkligen inga baristor i vår
skolkaffeteria. Tror inte att deras Gingerbread Latte kommer
i närheten av en på Starbucks, eller någon annan heller.
Väl framme i Edinburgh vandrade vi pliktskyldigast runt på The National Gallery of Modern Art, som tydligen visste att allt skulle bli okej.

Det står verkligen Everything is going to be alright!
Vi gillade väl det ungefär lika mycket som vi gillat allt annat Gordon kommit på. Sisådär med andra ord. Så när vi gått runt och sett lite oförstående ut ett tag gav vi oss av mot centrum, Princess Street, The Elephant House och the Royal Mile. Vackra, vackra Edinburgh. Jag hade glömt varifrån mina förhoppningar om gamla hus och mysiga gränder kom ifrån när jag anlände till Glasgow, men det var ju härifrån. Jag hade dessutom glömt bort att det var såhär charmigt. Stirrade åter igen ner för Advocate Close och alla de andra små gränderna. Dessutom var utsikten från The Elephante House inte heller att leka med. För er som inte har koll på det så är det där JK Rowlings satt och skrev delar av Harry Potter böckerna. Det är faktiskt ett typiskt skriva böcker café. Goda kakor hade de också. Eller som Maria sa: Här skulle man ha bott, blir det en gång till blir det Edinburgh. Gick också nerför Cockburn Street, och därmed förbi hostlet som jag och Ylva bodde på. Så rart. Dessutom med massor av julbelysning! (Roza, jag försökte messa dig då men det verkar inte ha kommit fram) Men nu ska jag sluta babbla och visa er lite bilder istället. De få jag tog innan mörkret föll.

På väg mot centru, kolla in stuprören =)

Love it!

<3

Vacker bro

Vacker sallad också

One of my five a day

De har ett sånt där slott också. Tyvärr var vädret rätt pissigt, så vi fick inte så
spännande bilder.

Typistk caféväder faktiskt, så vi satt på the Elephant House
och myste med latte och gott. Detta är sista biten av min daim-nånting kaka.
Smaskens. Toffe, choklad och grädde typ.

Söta lampor hade de också

Slottet by night.

Edinburgh by night

Slottet igen
Sedan blev det för mörkt för att fota mer. Så vi vandrade the Royal Mile ner. Tittade in i små shopar, dregglade över fina whiskys och undrade vad vi drabbats av för medelålderskris. Sedan svängde vi som sagt av på Cockburn Street och tog ett tåg hem mot Glasgow och lite mer skolarbete. Imorgon (fredag) är det dags för sista inlämning och utflytt. För på lördag bär det av tillbaka till lilla landet lagom. Har faktiskt varit duktig och fotat min kroki, så ni får väl se den när jag väl landat på svensk mark igen. Håll en tumme för att dunderklumpen (min väska) inte väger för mycket. Jag bävar redan för att släpa runt på den. Så går det när man köper hem massa whisky.
Natti, natt!

Natti, natt!

Deadlines
Så har vi även här gått in i den där tiden på året då allt ska göras klart och lämnas in. I fredags lämnade vi in våra projekt i Graphic Illustration. För min del innebar det tre bokomslag till böcker av HG Wells. Idag var det dags att lämna in bokprojektet och det personliga projektet. Inte för att jag är helt säker på vad de gick ut på, dock är jag ganska övertygad om att min lärare var av en annan åsikt än mig, men nu är de inlämnade. Tänkte i alla fall visa lite av vad jag lyckats knåpa ihop, så att ni inte tror att jag bara springer runt och köper whisky hela dagarna. Vilket jag ju i och för sig också gör, men det är en annan historia.
Book project gick alltså ut på att göra om en bok på något sätt. Jag hittade en rar bok som jag gick lös på.

Framsidan, efter lite pyssel

Första uppslaget.
Book project gick alltså ut på att göra om en bok på något sätt. Jag hittade en rar bok som jag gick lös på.

Framsidan, efter lite pyssel

Första uppslaget.
På första uppslaget står The first glance does not always tell the whole truth, vilket också var tanken med min lilla makeover. För både i en bok och i livet i allmänhet gäller ju oftast att första intrycket inte är hela sanningen.

Första anblicken, lugn, fridfull.

Sen händer det grejor! (Ja, jag har nog läst en deckare eller två för mycket)

Slutligen en liten kärlekstriangel. Utifall att ni inte ser det så har tjejen i röd
kjol dumpat killen för tjejen i grön kjol. Sånt som händer.

Å så slutligen sista sidan. Lite lull lull.

Första anblicken, lugn, fridfull.

Sen händer det grejor! (Ja, jag har nog läst en deckare eller två för mycket)

Slutligen en liten kärlekstriangel. Utifall att ni inte ser det så har tjejen i röd
kjol dumpat killen för tjejen i grön kjol. Sånt som händer.

Å så slutligen sista sidan. Lite lull lull.
Tja, det var vad jag gjorde av min bok. Sedan har vi ju också haft ett personligt projekt. Riktigt hur personligt det var vet jag inte eftersom vår lärare insisterade på att vi alla skulle experimentera på ganska lika sätt. Hur som helst resulterade det för min del i fyra större illustrationer och en hel hög med skisser. Skisserna orkade jag faktiskt inte fota, men illustrationerna kan ni få se. För övrigt ville det sig så att jag använde mig av symboler för de fem sinnena fast i former av växter och djur.

Ögonfisk. Kol på tidningspapper.

Läppblomma. Silkespapper, traceing paper och tusch.

Landskap med ögonfiskar, handträd, nässvampar och får med öronull.
Tusch och vattenfärg.

Ögonfiskar från illustrationen ovan

Handträd och nässvampar från samma illustration.

Handträd och läppblommor. Vattenfärg på stearin täckt av
traceing paper med tusch.

Ögonfisk. Kol på tidningspapper.

Läppblomma. Silkespapper, traceing paper och tusch.

Landskap med ögonfiskar, handträd, nässvampar och får med öronull.
Tusch och vattenfärg.

Ögonfiskar från illustrationen ovan

Handträd och nässvampar från samma illustration.

Handträd och läppblommor. Vattenfärg på stearin täckt av
traceing paper med tusch.
Jaha, det var vad jag lyckats åstadkomma. På fredag ska krokin lämnas in, så imorgon ska jag tokskriva på mitt paper om the nude in art. Får se hur det går. Avslutar med att bjuda på en bild från skolans kaffeteria där jag och Maria satt och väntade på att bussen till Edinburgh skulle avgå.

Viss skillnad i utbudet. (Ja, det till vänster är choklad)
Jupp, vi har varit i Edinburg idag, men det är ett annat blogginlägg. Staden är fortfarande så charmig och mysig som jag mins den, men som sagt det blir ett eget inlägg. Nu ska jag sova lite tror jag.
Todiloo!


Viss skillnad i utbudet. (Ja, det till vänster är choklad)
Jupp, vi har varit i Edinburg idag, men det är ett annat blogginlägg. Staden är fortfarande så charmig och mysig som jag mins den, men som sagt det blir ett eget inlägg. Nu ska jag sova lite tror jag.
Todiloo!

Att göra något nytt
Är man i ett annat land gäller det ju att passa på att prova nya saker. Nu är ju saker här inte sådär fasligt annorlunda jämfört med hemma, men lite skillnader finns det ju. Så bättre sent än aldrig. Härom veckan ramlade jag på lite tips om var det finns bra whiskybarer, så i lördags bestämde jag och Maria oss för att göra slag i saken. När vi kollade upp var de låg insåg vi också att en av dem hade någon slags stand up comedy event på lördagar. Alltså bestämde vi oss för att traska iväg till West End och Uisge Beatha (som för övrigt också är vad whisky heter på keltisk gäliska, livets vatten). Väl där handlade vi på oss lite gott och slog oss ner för att få se vad som är roligt om man är skotte. Dessutom hittade vi något så förträffligt som den gamla favoriten Innis & Gunn på Rum Cask. Tyvärr kom skönheten endast i begränsad upplaga, så att få tag i den från Sverige lär vara svårt. Ni missar något kan jag lova!

Caol Ila -12årig och Innis & Gunn- Rum Cask

Maria med vår nyfunna vän. (Tyvärr hann jag inte smuggla ner ett av
dessa glas i väskan innan de plockades undan.)

Caol Ila -12årig och Innis & Gunn- Rum Cask

Maria med vår nyfunna vän. (Tyvärr hann jag inte smuggla ner ett av
dessa glas i väskan innan de plockades undan.)
När vi satt och smuttade som bäst drog showen igång. Jösses vad snabbt skottar kan prata! Har en känsla av att jag missade en hel del, men de var klart underhållande. Kvällens största jubel gick dock till Maria och mig när värden värmde upp publiken genom att driva lite med varifrån de kom och det kom fram att vi var från Sverige. Vi fick ett tack för att vi givit världen IKEA och i egenskap av singel förslag på en potentiell partner i publiken. Han hette Brian och var inte ledig, men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven. Hur som helst var stället mysigt och utbudet klart godkänt. Dessutom hade de den goda smaken att stänga vid midnatt så dagen efter var jag fit for fight (läs plugg) igen.

Cirka halva utbudet av godsaker

Och när det gottiga är slut kan man göra en ljusstake.

Cirka halva utbudet av godsaker

Och när det gottiga är slut kan man göra en ljusstake.
Idag var det dags att prova ännu en ny sak. Fast egentligen var det inte alls så nytt. Jag passade helt enkelt på att gå till frisören. Lite spännande är det dock alltid eftersom de envisas med att göra nästan som i Sverige, fast inte riktigt. Ni vet så där så att man tror att man har koll, men helt plötsligt visar det sig att man inte har det. Hur som tänkte jag att lite klippning och en hög med slingor borde ju funka ändå. Har dock insett att mitt frisörsvokabulär är sorgligt bristfälligt på engelska. Hur som helst blev det en rätt trevlig frisyr till slut. Det slitna är borta och det är en aning ljusare nu. Dock är jag glad att jag inte är håröm! Här hanteras man med tämligen bestämda tag vill jag lova. Det hela avslutades sedan med en föning med en rundborste. Kan lugnt säga att jag aldrig varit med om att någon hanterat en rundborste på det sättet. En snärt och en hastighet som inte gör annat än att imponera. Dock var min hårbotten ganska öm efteråt. Men vill man vara fin ... heter det ju. Dessutom hade de ju massagestolar vid shamponeringen. Fast antingen har jag för kort rygg eller så satt jag snett, för min massagestol tafsade mig på rumpan. (Nej, nej, det är säkert tänkt att den ska massera muskelfästena där, men lite underligt kändes det.) Hur som helst ser jag inte ut som en gammal mopp längre i alla fall.

I'll rock this style too

I'll rock this style too
Förresten, här har ju provats ännu mer nya saker, i alla fall för mig. Igår gick jag och Maria, i hopp om lite julstämning, och såg A Christmas Carol på bio, i 3D. Faktiskt riktigt coolt vad de kan göra nu. Under flygturerna med julens alla andar pirrade det härligt i magen och då och då fick jag lust att sticka ut tungan när det snöade, för att se om jag kunde få en flinga på den. Vill lova att de utnyttjade sina effekter rejält, dock lite väl mycket ibland (hur djupt kan ett hål bli?!), men på det hela taget var det skoj. Men alla mynt har ju sin baksida, så även detta. För det som är det coola med 3D-effekterna, att det skapas ett djup i bilden som känns verkligt, gör ju också att det som befinner sig runt de centrala figurerna blir oskarpt. Precis som i verkligheten, med den lilla skillnaden att här kan vi inte själva bestämma var vi lägger fokus, omgivningen förblir oskarp även om vi försöker att fokusera på den. Tyvärr är det ju just i omgivningen, i det som inte varit det mest centrala i varje scen, som stora delar av Disneys charm har legat, i de små detaljerna i periferin. De finns inte kvar längre. Men vem är jag att gnälla, jag har ju varit ute och flugit med de forna jularnas ande. Ja, just ja! Det finns en till nackdel med 3D-bio: Glajjorna! Varje gång jag vände mig om mot Maria för att säga något blev jag tvungen att kväva ett fniss.

But I'll never rock this!

But I'll never rock this!
Nej, nu ska jag göra lite nytta. Eller sova. Who knows.
Baj!

Baj!
