Tack Roza, skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar =) Var lite för länge sedan jag såg Harry tror jag, men det mesta här verkar på nått sätt ha inspirerat antingen till Harry eller Sagan om Ringen.

Idag gjorde vi det igen, satte oss på café och ritade av folk. Lite svårt är det, eftersom folk som inte vet att de blir avritade inte sitter stilla. Satt ett tag och ritade av en riktigt snygg kille vid bordet bredvid. Det känndes lite som på film, (ni vet när cafégästen sitter och målar av någon och tillslut märker denne det och vill se bilden, naturligtvis är bilden fantastisk och ljuv musik uppstår) ända tills jag faktiskt tittade på vad jag skapat. Även fast killen satt och läste rörde han lite på sig ibland, vilket resulterade i att min bild mest såg ut som en Mr Potatohead. Som tur var upptäckte han aldrig att han blev avritad.

Mitt äntligen beror dock på något helt annat. Jag har äntligen fått tummen ur och köpt mig en höstjacka. Bara ramlade in lite i en butik som hade massa rea och hittade en kort sak för behändiga 400kr. Naturligtvis i det fantastiska materialet polyester, men med tanke på att det inte verkar bli speciellt kallt här och den inte är så tjock kommer jag inte att kräva att den ska stå emot den skandinaviska kylan. Ullkappan får nog vänta till mellandagsrean. Nu har jag en jacka att ha på mig de närmaste månaderna i alla fall.

Tydligen är det obligatoriskt att inspireras av andra konstnärer. Inte direkt något vi funderat på så mycket innan, men nu börjar kraven komma från höger och vänster att vi ska visa vilka vi inspireras av och vad som inspirerar oss hos dem. Så jag och Maria traskade bort till Kelvingrove Art Gallery & Museum för att kolla lite på konst och se om vi blev inspirerade. Jag vet egentligen inte om vi blev sådär rasande inspirerade, men vi hittade en massa trevligt att fota. För så fort man traskat till andra sidan av M8 (den stora motorvägen som skiljer City Center från West End) så blir det genast lugnare, trevligare och lite mer brittiskt. På väg hem från museet beslöt vi oss för att gå igenom Kelvingrove Park. Där hittade vi en massa löv och annat roligt att fota, för visst är det lite höst i Glasgow med. Om än inte lika kall som den hos er ;P

Imorse regnade det. Inte Glasgows vanliga "regnet hänger i luften som ovanligt fuktig dimma och väntar på att få hoppa på dig när du kommer"-regn, utan riktigt tokregn. Sådär så att gatorna är täckta av en hinna med vatten och mitt fina röda paraply med vita prickar bara höll halva mig torr. Vi konstaterade i alla fall att oavsett väder nästa tisdag så kommer vi då i alla fall att slippa släpa våra A2-mappar med papper, eftersom detta var sista krokilekitonen i denna kurs. Trodde vi ja. För när vi väl kommer till skolan visar det sig att vår modell ringt tidigare på morgonen och sjukanmält sig. I brist på modeller fick vi istället rita av ett skelett. Inte riktigt min kopp te. Kan sammanfatta det hela med att jag hoppas att det inte går omkring människor med sådana skelett som jag lyckades rita idag. För höften ska väl inte skjuta ut hur mycket som helst på ena sidan? Och ärligt talat har jag varken koll på hur många kotor en människa egentligen ska ha eller hur många mitt skelett hade ... Nämnde jag att jag glömde rita huvudet?

Nåja, nu är det gjort och grannen har slutat såga. Så nu ska jag sova, för imorgon planerar jag och Maria att gå till Kelvingrove och se om vi kan inspireras av någon. Tydligen viktigt att man inspireras av någon artist ... Artsy som tusan, men säger de att det ska vara så så får vi väl göra det då. Gå på museum är ju inte så plågsamt när det kommer till kritan.

Go'natt!

Kol är ett härligt material. När det gör som jag vill alltså. Stora delar av tiden är det också ett material som skapar ständiga överraskningar på papperet framför mig. Hur som helst blev det en del koltecknande i fredags, så också i tisdags, men varken jag eller Maria har tagit oss tiden att spraya våra bilder med fixativ, för att hindra dem från att kladda av sig. Nu har vi sprayat dem, och trotts att vi gjorde det med öppna fönster dröjer sig en lätt doft av fixativ kvar i lägenheten. Det är helt enkelt inte svårt att förstå varifrån vissa får sin kreativitet.


I lördags passade jag och Maria på att ta oss en runda på staden för att utforska utbudet av uteställen lite mer. Vi inledde vår kväll på Firewater, vars pizza och drinkar fick klart godkänt, och vandrade oss neråt mot Merchant City. Sammanfattningsvis har skottarna en hel del drinkar jag aldrig hört talas om tidigare, men verkar tycka att garderober är överskattat. Det senare förklarar i och för sig varför vi så ofta möter folk utan ytterkläder ute på stan om kvällarna. Har länge funderat på om de är skvatt galna och inte inser att det är kallt. Väl inne på klubben One Up i Merchant City insåg vi dock att vi sänkte medelåldern en del på stället och bestämde oss för att vandra hemåt i regnet. En hel del blöta, men nöjda kunde vi sedan ställa tillbaka klockan en timme och krypa ner i våra varma sängar.

Dagens krokimodell var en man. Visst har jag sagt förut att jag vill måla av en man, men just idag var jag ganska trött och fnissig så jag fick samla mig en aning innan jag kunde börja fundera på skuggor och proportioner. Dock spännande att måla av en annan kroppsform (ja, ni vet ju själva det där med fysiska skillnader på kvinnor och män). Dagens glada nyhet är dock att I am makeing progress, enligt vår lärare. Tja, annat kan man väl inte säga. Jag har ju faktiskt slutat rita underbenen hälften så långa som de egentligen ska vara. Att sluta måla neurosedymänniskor när jag ser en normalskapt modell är ju helt klart ett framsteg. Bildbevis kommer när jag orkat fixera kolet.

Eftermiddagens föreläsning om mobilapplikationer ledde mest till att jag blev sugen på att skaffa mig en ny mobil. Det faktum att min mobil slog av sig själv cirka 5 gånger på ett dygn när jag var hemma i Sverige senast talar ju för att det är dags. Dock är frågan om iPhone verkligen är i min prisklass. Grymt sugen är jag i alla fall ... men det kanske går över när förnuftet slår till.

I övrigt fick vi också svaret på varför skolans internet är så segt att man kan känna hur man åldras medan en hemsida laddas. All trafik som laddas ner till skolans server i Ayr måste ta vägen till Campus Paisleys server och tillbaka, cirka 28 miles. Inte heller handlar det om fiberoptik utan koppartråd. Vi misstänker också att Paisleys server drivs av en gammal hamster. För er som inte hängde med på det där (knappt jag själv gör) så går det så pass långsamt att man glömmer bort varför man gick in på en sida innan den har laddats klart. Inte heller får man ansluta med sin egen dator till skolans nät, för den kan ju ha virus. Personligen tror jag att det är precis vad de behöver, lite virus. Det kan ju inte bli sämre. Hur som helst, så fungerar brittisk IT-säkerhet. Personligen föredrar jag den svenska, något mindre tillkrånglade, versionen där internet faktiskt går att använda.

Efter nakna män, underliga internetregler och en seg bussresa tillbaka till Glasgow kände jag och Maria att den här kvällen behövde lite kaka, och lite choklad. En stunds googlande resulterade i beslutet att baka bannankladdkaka. Som den 5-åring, fångad i en vuxen kropp, jag är slickade jag först noga ur smetskålen innan jag slog mig ner för att avnjuta en irish coffee i väntan på att kakan skulle bli klar. Nu är både kakan och kaffet borta och jag är mätt och nöjd. Sakta men säkert börjar vi behärska både vår spis och de brittiska råvaruutbudet. Seger!

Nu ska jag surfa slut på internet innan jag nattar för kvällen.

Tjopp!

Efter att ha gått förbi dem minst en gång om dagen slog jag idag till. Jag köpte de prickiga tofflorna. De är ju faktiskt till förmån för bröstcancerforskningen, och till förmån för mig, för mina fötter känner sig väldigt varma och fluffiga.

Vi hade en inte speciellt händelserik dag planerad idag. Lite träning och en sväng ner mot staden för att uträtta ärenden och klappa på nya MacBook. På väg ner för Buchanan Street möter oss en uppenbarelse: En ny butik. Inte nog med att de har lite coola prylar och kuliga saker, i ett hörn säljs glass. Glass som såg minst sagt smaskig ut. Svaret på er fråga, nej, vi kunde inte låta bli. Speciellt inte när tjejen bakom glassdisken erbjöd oss att smaka lite på valfri sort. Kan meddela att snickers smakade just snickers, gott. Så när vi satt på deras övervåning och smaskade på varsin bägare glass (choklad och Ferrero Rocher för mig) kunde vi konstatera att vi kommer att återvända. Det hela försämrades inte heller direkt av att en kille med gitarr och högtalare stod på gatan mitt emot och sjöng. Hans vackra stämma lät nästan som om han stod bakom oss och uppträdde. Mysigt och smaskigt. Dessutom kunde jag på väg därifrån konstatera att killen var söt också. Högsta betyg på den upplevelsen med andra ord.

Nu ska jag äta morotspaj med fetaost, som, precis som allt annat man lagar här, lär smaka nästan som hemma, men inte riktigt.

Fridens!

Idag var det dags för kroki igen. Börjar lite fundera på om hur jag kommer att reagera i vår när jag inte får se nakna människor en gång i veckan längre. Det har liksom blivit en naturlig del av vår vecka att åka till Ayr och måla av en naken kvinna som bekymmerslöst sitter/ligger/står framför oss. Eftersom fröken Skoog upprepade gånger (eller i alla fall två gånger, men jag väljer att smickra mig själv lite här) bett om att få se vad jag lyckas skapa tänkte jag att det var dags att visa lite. För idag hade jag en ganska bra dag, ingen av mina alster ser ut som att de skulle behöva en underbensförlängning (det där med proportioner är inte min grej).


Kanske inte det bästa fotot av en bild som någonsin tagits, men bättre än så blir det inte när man fotar av ett papper som helst vill vara en rulle. Vi har nämligen köpt en rulle sugarpaper och skurit a2 papper av den, billigast möjliga för massproduktion av nakenbilder. Bara för att jag är på bra humör efter min smaskiga fruktsallad (Har man ingen middagsfantasi (mackor och müsli) så får man göra efterrätt istället) så bjuder jag på en till.


I övrigt så har jag äntligen fått tummen ur ***** och registrerat mig en domän idag. Så snart bor min portfolio online också. Om jag lyckas bestämma mig för hur min hemsida ska se ut vill säga. Nu ska jag försöka mig på att flashanimera lite. Ni får lite musik så länge.

Här har det inte bloggats så mycket. Kan ju bero på att det inte hänt så mycket. Lite tränande, lite pluggande och en sväng på bio. Kan ju konstateras att Heath Ledgers sista film (går upp på bio i Sverige i december om jag inte mins fel) var av det mer förvirrande slaget. Men ett helt okej sätt att fördriva en lördagskväll.

Idag tog jag och Maria tag i vårt skissande. Eftersom vi missat en lektion i krokin passade vi på att på egen hand öva på det som de gjorde då, nämligen tonal drawing. Det handlar i det stora hela om att skissa med hjälp av skuggor och toner i förhållande till varandra, snarare än med konturer. Vi kände inte riktigt för att posera för varandra, framförallt inte nakna. Däremot kände vi för kaffe. Så vi vandrade iväg till ett Costa och slog oss ner. Ganska snart märkte vi dock nackdelen med att försöka rita av folk på ett café; de sitter inte stilla. Därav blev, i alla fall mina, skisser ganska oklara, men det var i alla fall ett försök.


Efter ett tag började det dock kännas som att folk tittade lite snett på oss (en av dem var i och för sig japan, så det kanske hade andra anledningar), så vi packade ihop våra saker och gick. Vi passade på att titta förbi en whiskeyshop som vi fått nys om. Jag har ju gett mig *piip* på att jag ska få fatt i lite whiskey som inte finns i systemets standardsortiment. Dock har jag ännu inte kollat upp vad en sådan kan tänkas heta. Idag hittade jag dock något annat. Redan när vi åkte hem till Sverige stötte jag på The Cárn Mór Vintage Collection på flygplatsen, men då hade de ingen whiskey från 1984. Jag frågade och fick veta att de bara fick in en av varje år. Idag hittade jag en 1984. Den är från Glenlossie och är alltså destillerad 1984. Jag la vantarna på den. Stämmer informationen jag hittat är detta tydligen en av de sorter som bara finns i bolagets beställningssortiment och större delen av den whiskey som görs hamnar i olika blends. Så sammanfattningsvis är jag lite nöjd med att ha fått hem en lite ovanlig, och jämngammal single malt.


Nu ska jag komma på något att äta till middag.
Bye!

Ganska så tidigt i morse gav vi oss alltså av. Jonas fick den stora äran att köra, och efter lite nervösa ljud (framför allt vid vänstersvängar) så gick det väldigt bra. Visserligen försökte han växla med högerhanden ett par gånger, men det värsta som hände var ju att han höll på att öppna fönstret istället så. Första stopp på resan blev åter igen vackra Loch Lomond, dock på ett annat ställe denna gång.


Eftersom vi bara skulle hoppa ur en kort stund, för att njuta av utsikten och ta lite bilder, så bestämde vi att inte betala någon parkeringsavgift. Straffet kom dock omedelbart (trodde vi), för när vi kom tillbaka till bilen saknades baksidan av den ena backspegeln. En lång diskussion följde, men ingen kunde komma på om de sett att backstycket saknats förr eller om den sett okej ut. Tillslut frågade Jonas en kvinna i närheten om hon sett någon som varit vid vår bil medans vi var borta. Hon blev minst sagt förvånad över hans fråga, men hade inte sett någon. Förbryllade fick vi istället åka vidare, men skämtet var ett faktum: Det är så man bestraffar dem som inte betalar parkeringsavgiften i Skottland, genom att ta en del från deras bil.


Vi bestämde oss sedan för att ignorera både GPSen och det normala sättet att köra till Oban och istället åka kustvägen, ett mycket bra beslut. På vägen hittade vi ställen som Loch Long, och en liten by där alla husen var vita med svarta tak, jag var rätt övertygad om att den inte var på riktigt, men jag har inga bevis. Dessutom fick vi se en hel del vackra vyer, fast fotade genom fönstret på en bil i rörelse är de långt ifrån lika vackra som dem vi såg.


Tillslut kom vi fram till den lilla staden Oban och ganska snart kunde vi konstatera att vi genom vår närvaro sänkte medelåldern där markant. Inte mycket senare kunde vi också konstatera att förvånansvärt många där gick klädda i kilt. Det senare fick sin förklaring i att det pågick någon sorts kulturfestival i staden. När lunchen var inmundigad gick vi för att uträtta vårt ärende, nämligen ett besök på The Oban Distilleri. Ungefär en timme senare visste vi lite mer om whiskey och brittiska alkohollagar, samt hade fått oss ett smakprov av både deras 14-åriga single malt och en 13-årig caskwhiskey, för att inte glömma det lilla whiskeyglaset som också ingick. Innan vi åkte därifrån passade vi också på att handla lite i deras shop. När det blir min tur att betala säger expediten, samtidigt som han slår in mina varor: "One Oban ... and one wee Lag". Där hade vi det alltså, skottsk whiskeyslang. För det jag köpte var en liten flaska Lagavulin.


På vägen från Oban passade vi på att besöka ett monument vars namn jag glömt, och vars syfte jag aldrig visste. Vi brydde oss inte om att ta reda på det heller, vi nöjde oss med att utsikten var strålande.


Nästa mål var Sterling Castle, så vi vände åter genom Highlands. Fler vackra vyer, en och annan power nap, och charmiga får och kor. Tyvärr hittade vi inget bra ställe där vi kunde stanna och föreviga dessa små gynnare. Vid ett tillfälle tittar jag dock ut genom fönstret, får syn på en Highland Kettle kalv och utbrister förtjust: "Åh! Titta, en valp!" Så nu vet ni, att i the Highlands får korna valpar.

Så småningom kom vi fram till Sterling Castle, bara för att få reda på att det var jättestängt. Vi fick inte ens gå in på borggården eftersom där förbereddes ett event. Så vi fick nöja oss med lite utsiktsbilder och några bilder från bilen innan vi vände åter mot Glasgow.


Väl i Glasgow gjorde vi en upptäckt, backspegeln hade varit felande redan när vi fick bilen. På besiktningsprotokollet stod nämlingen, mycket otydligt, att backspegeln var felande. Vi hade alltså funderat massor i onödan! Trötta och nöjda kunde vi alltså lämna ifrån oss bilen och gå hemåt. Efter en middag på indisk restaurang känner jag mig nu lite som jag inbillar mig att en strandad val känner sig. Så efter att ha smuttat lite på min wee Lag kan jag nu konstatera att det är sängdags.

Imorgon bär det alltså av. Vi ska köra på fel sida och få ser hur man egentligen gör whiskey. Kul, kul att komma ut ur staden lite och få se sig om. Visserligen har vi sett oss om en del idag också. Föst Gallery of Modern Art och sedan Glasgow Cathedral. Båda väl värda tiden. Kvällen avrundades med ett lass tapas. Gott som tusan. Eftersom vi ska upp tidigt imorgon för att traska till Herz och hämta vår bil så blir det ingen längre uppdatering än såhär. Däremot hittade jag en massa bilder som jag glömt att visa er. Håll till godo!

Nu är vi tillbaka i Glasgow igen. Vi ramlade in på Sauchiehall Street vid strax efter 01 inatt, och jag och Sanna möttes av nya madrasser. Ljuva lycka. Nog för att jag sovit som en klubbad ändå, men det gjorde ju inte saken sämre.

Det var väl lagom skoj att stå i drygt två timmar i en varm, syrefattig sal och måla av en naken kvinna i förmiddags, efter cirka 5 timmars sömn. Men vi överlevde det också och nu sitter vi alla vi vårt vardagsrum och planerar utflykter. Susanne och Jonas följde ju med oss tillbaka hit så nu tänkte vi passa på att utforska omgivningarna lite. Hittills har vi beslutat att hårdingar kör bil (okej, inte alls, vi vill bara kunna stanna där vi vill och titta hur länge vi vill) så vi ska hyra oss en bil och bege oss norrut mot Oban. Självklart ska destilleriet besökas och tydligen också något reservat för ovanliga djur. Sedan verkar det bli lite Highlands igen.

Men nu ska vi köpa oss lite pizza och ge oss ut på Glasgow.

Fridens!

Nu drar jag på långweekend i Norpan. Återkommer på måndag kväll, så det blir lite tyst om bloggen ett tag, men jag är inte död... inte ännu i alla fall.

Fridens!

Att glömma paraplyet hemma när man bor i Glasgow: Orutin. Att komma till busstationen och inse att bussen man tänkt ta antingen inte går eller har gått från en annan hållplats: Oflyt. Att komma en halvtimme sent till Ayr och ta en taxi till skolan: Glassigt. Okej, så glassigt var det inte. Vi var helt enkelt sena och visste redan att en taxiresa från busstationen i Ayr och till Campus inte kostar alltför mycket. I slutänden betalade vi inte heller mer än £1 var, så vi blev ju inte direkt skinnade. Men det kändes lite glassigt att glida in framför den slitna byggnaden som är UWS huvudbyggnad i Ayr i en taxi. Det är skillnad på studenter och studenter.

Eftersom dagen som gått inte direkt bjudit på några spännande äventyr tänkte jag visa er lite av vårt hem..

Tänkte att jag skulle ge er en dags bloggvila, och vad passade bättre än att kombinera det den dag då jag själv gjorde så gott som inget. Men, I'm back! Så lätt slipper ni inte undan. Och, bara för att ni inte ska tro att jag slöat till mig fullständigt så kan jag meddela att jag faktiskt tränade igår, sen slöade jag!

Idag däremot har jag mot förmodan och odds hittat ett par stövlar. Det där med skor är inte alls lätt. Jag är förmodligen en av mycket få kvinnor som tycker så, men det står jag för. Nu har jag i alla fall lagt beslag på ett par svarta stövlar för hanterbara £45. Därefter blev det lite födelsedagsfika med fröken Johansson som blev lite äldre idag (det är ohyfsat att avslöja en dams ålder).

Passade på att ta en riktigt slö sovmorgon idag, låg kvar under mitt fluffiga täcke så länge jag hade samvete till. Sedan bestämde vi oss för att utforska Barras Market på andra sidan staden. Eftersom den står omnämnd i Jessicas eminenta skottlandsguide tänkte vi att den måste ju vara toppen, här ska fyndas. En promenad genom hela staden gjorde oss dock mest besvikna. Visst fanns där en hög med stånd som sålde diverse standardsaker och ett stort garage fyllt med second hand, men efter max femton minuter var vi på väg därifrån igen. Selånger kickar Barras ass!

Traskade ut i morgonregnet för att ta oss till Ayr och hittar en glad överraskning på bussätet. Någon hade lämnat en The Scottish Sun. Alltid trevligt med lite nyheter, tänkte jag och slog upp den. Vad är då det första som möter mig? Jo, deras Page 3 girl, en söt blond flicka iklädd endast trosor på en sommaräng. Jaha, jo tack för den. Inte direkt vad man väntar sig, men det kanske är så de beter sig här i imperiet.


Väl framme i Ayr blev det mer naket. Första lektionen i Figurative Studies. Vi hade kanske väntat oss en introduktion, men så fort alla var på plats åkte kritor, staflin och papper fram i flygande fläng, och vips satt en naken flicka framför oss. Bara att hugga in på uppgifterna. Detta var dock en mycket trevligare och lärorikare form av nakenhet. Även om värmen i rummet var en aning uttröttande (fast jag ska ju inte klaga, det var inte jag som var naken) så kom lusten att kreera krypande, så det blir nog till att införskaffa mer skissblock, kol, kritor och kanske en liten docka (ni vet en sån i trä som man kan ställa i olika poser).

När introuktionen vår tredje kurs, Graphic Illustration, var avklarad smet vi in på Student Union i Ayr och provade deras utbud av mat... och Strongbow. Fullt funktionellt till ett överkomligt pris. Får nog bli godkänt på det, även fast ljudnivån i lokalen på något sätt alltid tycks vara hög.

Liten burgare och Strongbow på Student Union

Självklart tog vi också en sväng på Urban Outfiters studentrea, 20% för alla med ett giltigt studentkort. Mina sambos gjorde lite inhandlingar, själv köpte jag en cool ram som jag ska fylla med bilder när jag återkommer efter min Sverige-weekend. Men nu väntar middag och lite fredagsmys med ost (och eftersom vi nu är lite konstnärliga kanske ett glas vin också).

Vink, vink!

Gissa var vi har varit idag!


Jupp, det är IKEA. Vi kunde inte motstå det, prylarnas mecca kallade på oss. Där hade de svaren på våra böner, de sista deltaljerna föll på plats. Okej, inte riktigt, men ett och annat fick vi med oss hem i alla fall, så som en vitlökspress (äntligen!). På vägen ut kunde vi inte motstå att stanna till lite i deras matshop. Där återfanns favoriter som kaviar (inte för mig alltså, men Jessica och Sanna köpte), knäckebröd och pepparkakor. Givetvis köpte jag på mig lite gott.


Givetvis köpte jag knäckebröd också, men det står redan i skafferiet. För den som saknar Marabou fanns det också en hel del att tillgå. Tyvärr inte min favorit, Schweizernöt men ville man ha mjölkcholkad så fanns det resurser.